torsdag 30 december 2010

Förhoppningar inför ett nytt år

Ett nytt år väntar.

Vad har Du för förhoppningar?

Jag hoppas att vår familj skall få vara friska. Jag hoppas att vi skall få ett bra år tillsammans, att både jag och min man får fortsätta jobba och att våra barn skall trivas i skola och dagvård.

Vad mer behöves?

Visst kan jag göra listan lång på upplevelser, framgång, saker som skulle vara roliga att få, men egentligen, behövs det inte så mycket annat än att vår familjen mår bra.

Jag har under många år haft förmånen att stanna hemma med mina barn. Det har varit ett medvetet val vi gjort i vår familj. Ett priviliegium, jag vet att det inte för alla är möjligt att göra detta val. Många sörjer att de inte kunnat stanna hemma.
Ekonomiskt har det varit tufft. Vi har fått räkna och tänka, prioritera bort.
Men det är inget jag ångrar.
Nu har jag jobbat ett år igen utanför hemmet, det har varit en ny fas i livet. En sorgprosess att ett skede i livet tog slut, en glädje över det nya.

Jag är glad att jag kunnat ge mina barn tid och trygghet. Jag är glad att jag fått tid att njuta av mina barn, se dem växa och utvecklas och själv haft tid att utvecklas som människa. Hitta mig själv, bearbeta viktiga frågor i mitt liv, hitta det kreativa både i miia-smycken men också i skrivandet. Jag har fått tid att tänka, fantisera, lära mig leva.

Inför det nya året hoppas jag att jag kan balansera familjen, jobbet och miia-smycken.

Och drömmer det gör jag, och jag vet att vissa drömmar kommer att förverkligas, andra får bara förgylla min tankevärld.

Jag hoppas Ni har kvar förmågan att drömma och hoppas. Hoppas Ni har möjlighet att göra Era livs val enligt Ert hjärta.

Ibland är det tid för nya val, ibland tid att acceptera livet, ibland tid att drömma utanför vardags-livsgränserna.

Jag är tacksam till Drömgivaren som ger mig drömmar.

Till att ge Er en framtid och ett Hopp.....

GOTT NYTT ÅR VÄNNER!

måndag 27 december 2010

Gåvor man inte önskat! -men som är bra ändå.....

Släkten är en Gåva för mig.

Jag vet att det inte för alla känns likadant, men för mig är mina rötter viktiga och att höra ihop med någon. Jag är tacksam över den familj jag har.

Under Julhelgen träffar vi både min släkt och min mans familj. Jag tror att det är en verklig gåva att trivas med sin familj och med sin släkt.



Min barndoms familj är min trygghet. Där finns min mamma och pappa, min syster, bror. Till min familj har också hört mor -och farföräldrar- nu finns bara mormor kvar.


Min mamma står för trygghet och omsorg, ett stöd när det blåser. En samtalspartner, rådgivare, försvarare och den som tror på min förmåga.


Min pappa är min barndoms hjälte. Mitt stöd och min hjälp, både i det praktiska men också en trygghet att han finns och älskar mig.


Min syster är min spegel, som jag bollar mina tankar med, som är så lik mig och så totalt olik. Min bror som står för det tysta stödet som lyssnar, säger ifrån, som ger råd och ger perspektiv för mina tankar.


Min mormor som ser MIG. Ser mitt innersta, vet vem jag är och accepterar mig för den jag är. Och älskar mig ändå.....

Min släkt från mammas sida är svår att diskutera och debattera, ofta går samtalen höga och ämnet varierar från politik, religion eller precis vad som helst som man kan ha olika åsikter om.... Ibland blir ljudnivån hög och intensiv, men mycket sällan blir någon osams, vi bara diskuterar. Eller så hittas det på tokigheter, lekfullhet och kreativitet, blandat med en gnutta vemod.


Vi är många kusiner men vår mommo-fammo har fungerat som klister i vårt liv och hållit oss samman. Men också nu när hon inte var med finns samma stämning av samhörighet, fast jag tror att vi alla saknar mommo-fammos omsorg, bjudande och trugande, kramar och blick.

Och vi kusiner är mera än kusiner, ibland känns det mera som syskon. Många av oss har sin bästis i en kusin, eller en extra syster eller bror.

Hemma hos min faster och farbror finns en annan stämning, varm och välkomnande. Här är diskussionerna personliga, innerliga. Mera lågmält, accepterande och inkluderande. Det känns som balsam för ett trött indre.


Hos min mans familj är stämningen ofta glad och uppslupen. Sällan diskuteras politik eller religion eller världens varande eller icke varande. Skratten avlöser varandra och vitsarna är många. Men också här finns en omsorg och samhörighet som gör hemma-känslan påtaglig.

I vår familj då? Min och min mans- här har vi blandat.

Jag hoppas att våra barn när de blir stora kan berätta att i vår familj : DÄR tyckte man om att diskutera och skratta! Vi berättade vitsar och var allvarliga. vi tar hand om varandra, bryr oss om varandra och håller kontakten, vi är varandras stöd och trygghet, vi älskar varandra för de människor vi är, med våra fel och brister.

För visst är det en rikedom att älska sina släktingar och ha en svärfamilj som känns som ens egen.

lördag 25 december 2010

Fridfull helg!

FRIDFULL JUL TILL ER ALLA! RAUHALLISTA JOULUA TEILLE KAIKILLE!

måndag 20 december 2010

Skönhet



Skönhet är en subjektiv upplevelse. Det jag tycker är vackert, är kanske inte alls speciellt märkvärdigt i dina ögon.

Jag upplever skönhet med mina ögon, andra upplever skönhet med sina öron eller med ett annat sinne. Jag har fått lära mig att alla inte blir berörda av det som berör mig.
Och det som inte berör mig kan framkalla starka och viktiga känslor hos någon annan.

Mitt sinne behöver synintryck och ord. Gärna i kombination. Därför bloggar jag, med bilder av mina smycken men med ord från mitt hjärta.

Upplevelser av skönhet behöver vi alla. Annars blir vårt liv torftigt-grått.

Hoppas att Du fått fylla ditt sinne med skönhet. Fylla på de förråd som stått tomma.
Det goda med skönhet är att det inte är endast få förunnat utan tillgängligt för oss alla.
Vi har alla rätt till skönhetsupplevelse.

Lyssna, titta, smaka,dofta, känn- skönhet kan upplevas av alla-skönhet är en gåva.

fredag 17 december 2010

Omsorg i praktiken!



Olla hyvyyden kohde! Att vara föremål för godhet!

Meningen fick mig att stanna upp mitt i min bilfärd. Varför är det så svårt för oss att vara föremål för godhet och så mycket lättare att försöka vara "goda"?

Under de senaste åren i mitt liv har jag i flera omgångar fått vara föremål för godhet.
Det har inte alla gånger varit lätt att vara den som får ta emot. Ibland har jag gjort motstånd, vägrat ta emot, slingrat mig och kommit med bortförklaringar.

Men jag tror att en av mina livsläxor har varit att lära mig ta emot och att be om hjälp när jag behöver.

Jag tror att styrka inte är att klara sig själv, det har jag försökt. Styrka kanske är att våga släppa greppet om kontrollen och bli hjälplös och ta emot hjälp.

Det kan gälla, sjukdom, ekenomi, bekymmer, relationer, trötthet.
Styrka till Er alla att våga ta emot godhet.

Jag har i dag fått ta emot ett telefonsamtal och en hälsning via posten. Bägge kändes som omtanke och en hälsning om att jag inte är glömd!

Omtanke är de små gesterna som inte gör stort väsen av sig men kan förändra någon annans liv!

( Just nu är jag sjukledig p.g.a twar och känner att jag belastar mina jobbarkompisar med jobb. Men deras omtanke och omsorg med en kort hälsning på ett kort fick mig att inse att jag får ta

emot den här tiden som gåva och behöver inte belasta mig själv med dåligt samvete för att jag är sjuk. - det var omsorg i praktiken i dag! )

onsdag 15 december 2010

Pröva vingarna!

Eftersom jag just nu är på "sidan av vardags livet" har jag tid att stilla mig.

Det finns så många måsten.
Alla "borden" har jag skala bort.
Men "måsten" måste man.

Jag tycker att jag redan flera gånger i mitt liv gjort mina prioriteringar- sett över mina prioriteringar- gjort nya prioriteringar.

Men kanske jag igen fått en ny "kompass" omställar tid.

Somliga drömmar har jag lagt undan, andra lever kvar i skymundan.

Jag undrar om tiden nu har kommit att våga ta nya steg, att lita på att vingarna bär.
Vem vet, kanske är det dags...

Smider planer, drömmer, ber och undrar. Kanske... Vill pröva-vågar jag?

måndag 13 december 2010

Moders kärlek!

Det här armbandet gjorde jag till min mamma. Hon fyller dagen före Lucia.
Jag ville göra ett smycke till henne, som talar om vad hennes omsorg betyder för mig.

I armbandet finns fem olika rosa pärlor. En silver-folie pärla, en rosenqvartz, en jaspin, en sammetslen glaspärla, en krakelerad glaspärla i gammalrosa.

Min mamma är omtänksam och kärleksfull mamma, en mamma med hjärtat på "rätt ställe".
Maria-madonnan symboliserar moderskap och hjärtat; hjärtat...

Mellan de rosa pärlorna finns runda och fasett slipade grå glaspärlor.

Egentligen hade bara Maria och hjärtat symbolik när jag skapade smycket, men nu när det är klart och jag ser smycket talar de rosa pärlorna till mig om egenskaper hos en mor.

Det rosa och hjärtat står för kärlek och omsorg. Silverfolie pärlan för det festliga i livet.
Jaspin står för glädje och lekfullhet.
Den sammetslena pärlan för tröst, värme och närhet.
Dem krackelerade för brustenhet och mänskilghet.
Rosenqvartz för den person mamma är, den person som ett barn inte kan greppa eller nå, den innersta personen , det privata som varje mamma, varje människa bär i sitt innersta dit ingen annan har tillträde.

De grå pärlorna är vardagarna och åren, livet.
En moders kärlek tar inte slut fast vi blir vuxna, flyttar och får egna barn.
Det symboliserar armbandet.

Tack Mamma för din kärlek och omsorg!

lördag 11 december 2010

VINNARNA ! VOITTAJAT!

GRATTIS TILL VINNARNA! ONNEA VOITTAJILLE!


Voittajille ilmoitetaan henkilökohtaisesti voitosta!

Anette, Cati ja Camilla voittivat toivomansa korun!


Arvonta tapahtui siten että tyttäret ja mieheni saivat ottaa nimilapun kulhosta.

Onnea!



Om vinsten meddelas personligen till vinnaren!

Vinnarna i tävlingen är Anette, Cati och Camilla, de vann det smycke de önskat!


Utlottningen skedde så att två av mina döttrar och min man fick ta en lapp med namn på ur en skål och den vars namnb det stod på lappen var vinnare!

Grattis!

onsdag 8 december 2010

Vinn ett Miia-smycke! Voita Miia-smycken korun!

Vinn ett Miia-smycke!


Eftersom helgens försäljning inte blir av p.g.a. sjukledighet ordnar jag i stället en liten utlottning av 3st Miia-smycken!


Vilket av smyckena skulle du helst vilja vinna och varför?


Motivera ditt svar och delta i utlottningen! Sänd ditt svar som en kommentar till detta blogg-inlägg.


Vinnaren kontaktas per e-post och får sitt smycke som paket på posten innan Jul!


Sänder Ditt bidrag senast Lördagen den 11.12.10 kl 16 så är Du med i utlottningen!

Voita Miia-smycken korun!

Koska viikonlopun myynti Pietarsaaressa peruuntui sairaslomani vuoksi järjestän pienet arpajaiset! Osallistu ja voita Miia-smycken korun, 3 korua arvotaan!


Minkä korun haluaisit voittaa ja miksi?


Motivoi vastauksesi ja osallistu arpajaiseen. Lähetä vastauksesi kommenttina tähän bloggi-tekstiin viimeistään Lauantaina 11.12.10. kl 16:00 ja olet mukana arvonnassa!


Voittajaan otetaan yhteyttä sähköpostitse ja voittaja saa korun paketissa postitse ennen juolua!










    1. Maria-madonna trä armband / Maria-madonna puuhelmi rannekoru.
    2. Långt halsband med rosmönster och sammetslena glaspärlor. / Pitkä kaulakoru ruusukuvio lasihelmistä ja sametin pehmeitä vaaleanpunaisia lasihelmiä.
    3. Maria-madonna kombinations-smycke i grått. Kan användas som armband eller halsband. / Maria -madonna harmaa yhdistelmäkoru. Korua voi käyttää rannekoruna tai kaulakoruna!
      LYCKA TILL! ONNEA!


    måndag 6 december 2010

    ADVENT!


    Advent-väntan....

    I år har jag fått en Advents-tid. En tid av väntan. Jag är sjukskriven från mitt egentliga jobb p.g.a ett envist virus som håller mig på mattan.

    I år får allt ske enligt hur mina krafter räcker.Att söka julklappar till döttrarna blir en utmaning när man inte orkar gå eller förmår att skynda. Allt sker i en takt som inte är vald av mig.

    Jag känner hur övriga världen "svischar" förbi i en fart som jag inte hinner med i. När en förstorad butik får mig att vilja brista i gråt och behov av en vilopaus gör sig påmind efter en affär känner jag mig ynklig.

    Men i år har jag hunnit bakapepparkakor, jag har hunnit hänga upp julgardiner och Jul-stjärnor i fönstren, jag har besökt en Julmarknad och jag har tänkt efter när jag valt vilka julklappar mina döttrar skall få.

    Allt har skett långsamt, utan brådska.

    Att mitt indre manar mig att stressa och ha brottom hindras av min kropp. Mitt hjärta säger att det inte går. Trycket över bröstet ökar så fort jag sätter i en för hög växel, men egentligen, är det inte så illa att bli påmind om Advent. Väntans-tid.

    Hoppas du får en långsam Advent- en tid utan brådska och stress.

    Hoppas du också hinner tända ljus, njuta av det snötäcke som täcker vår natur, hoppas Du hinner njuta av barnens förväntan och glädje inför Julen. Njuta av musiken, gemenskapen och glädjen. Hoppas du hinner känna förväntan och glädje!

    Julen är inte maten-klapparna-tomten-stressen, julen är något annat....

    Julen är Advent

    Väntan

    söndag 5 december 2010

    Tacksam och förundrad!

    Jag är alldeles förundrad och rörd och glad över all den positiva respons jag fått.

    Den här helgen har jag varit på Julhuset i Kronoby tillsammans med ett tjogotal andra hantverkare. Det fanns dörrkransar, mattor, sockor, tomtar, hembakt, hemsydda dock kläder, keramik, tiffany, smycken och mycket mera!

    Känner mig så förundrad över all den positiva respons Miia-smycken fått.
    Känner mig glad och tacksam, omtumlad och lycklig!
    Vilka gåvor jag får ta emot av Er!

    Varje gång någon berättar att de följer med min blogg, läst på Facebook, eller kollat på min hemsida känner jag mig så berörd.

    Tack alla Ni som berättade för mig vad Miia-smycken fått ge Er.
    Det betyder så mycket!

    Jag hoppas att Ni fortsätter läsa bloggen, kolla mina fotografier, men framförallt, hoppas jag att Ni får något av att läsa mina texter, se mina bilder.

    Allt gott till Er och TACK!

    Miia

    torsdag 2 december 2010

    Omtanke och Julklappar



    Nu inför Julen droppar det in små beställningar på hops-shop. Jag blir så nyfiken på dem som beställer mina smycken. Vem är de och vad fick dem att välja ett miia-smycke?

    Jag försöker att lägga ner omtanke och kärlek på varje beställning som kommer. Därför skriver jag en etikett med smyckets namn och en liten hälsning och ett Tack till alla dem som beställer.

    Just nu har de flesta som köpt via http://www.hops-shop.fi/ varit finskspråkiga och från södrafinland.

    Jag tycker det är så intressant att följa med vart mina smycken tar vägen!

    Jag hoppas att jag är på benen i helgen så att jag kan delta i Julhuset i Kronoby lördag-söndag. Jag har sett framemot julmarnaderna och Julförsäljningen men tyvärr har en långdragen förkylning satt käppar i hjulen hittills. Men om jag bara orkar så vill jag vara med, för att möta dem som gillar miia-smycken och som söker en lämplig Julklapp att ge bort.

    Men julklapparna är ju inte allt, Julen är så mycket mera!
    Omtanke och kärlek t.ex.....

    Kram
    Miia