torsdag 18 oktober 2012

Inte ett hårstrå



                                                                 Inte ett hårstrå
                                                                 kan falla
                                                                 gå förlorad för Dig

                                                                Att jag inte orkar
                                                                betyder ingenting
                                                                för Du bär
                                                                mig

                                                                Min fot
                                                                min hand
                                                                de mister greppet
                                                                men Din hand omsluter mig
                                                           
                                                                När jag inte orkar tro
                                                                Finns Du
                                                                                                       Miia  2012
                                                               


lördag 13 oktober 2012

Tid



Ofrivilligt har vi sugits in i stress spiralen.
Plötsligt fylls kalendern med måsten. tiden som måste passas. Uppgifter som skall göras.
Vi pusslar och kompromissar. Vem hämtar, vem för, vem kör?
Jag har möte då, du har lång dag, jag har lång dag, vet inte när jag slutar.
Flytta tider, byta dagar. Vilken soppa.

De lediga stunderna fylls med vardags sysslor, tvätta, städa, handla, barnens läxor, läsa till prov.
Jag har inte dåligt samvete, nej. Jag blir bara så trött på att hasta. Jag sörjer att tiden som nu är går i en takt som inte kan hejdas.
Att ta vara på tiden kan ibland bli en omöjlighet också för en bakåtsträvare som jag.
För jag hinner inte reflektera, stanna upp. För redan nu pockar nästa uppgift på.

" Herre, min tid räcker inte till. Jag tar steg till sidan, försöker varva ner, men livet vill annat. Du som finns, fanns och kommer att finnas, ge mig perspektiv. Låt mig förstå vad som är riktigt och viktigt just nu. hjälp mig att prioritera rätt. Också ibland mig själv och de mina. Tack för att tiden är Din."








torsdag 4 oktober 2012

26 kg pärlor och ett krackelerat liv



För några veckor sedan fick jag 26 kg pärlor. Krackelerade glaspärlor i en mörk dov havsblå färg, ametistlila, gröna, genomskinliga, ljusblått och lite lamppärlor blandade med.
Två stora lådor fulla med pärlor sorterades av ivriga händer.
Vad jag ska göra med pärlorna vet jag ännu inte.

Livet just nu känns som 26 kg krackelerade pärlor i dova färger.
En gåva, men jag förstår inte hur allt hänger ihop. För många andra är säkert livet också ett mysterium.
Mina pärlor i livet är krackelerade. Brustna, ofullkomliga. Svåra att förstå sig på.
Många livsberättelser är sådana. Brustna, smärtsamma.

I går fick jag uppleva hur bräckligt livet är. Hur skört allting är. Hur skör jag är.
Tårarna som hulkades fram i en trygg famn fick lösgöra smärtan.
Livet är skört, det är krackelerat. Men det finns en trygg famn.



"Tack Herre att jag inte behöver ta mig igenom ensam.
Tack för att Du håller för all min ilska, all min gråt och alla mina varför.
Tack för att Du aldrig överger mig."