Hösten 2013

Crysantemum- Jag talar sanning

Förra helgen var det dags för Naisten viikonloppu i Lapua. En otrolig helg! Ni kommer att få se mera bilder därifrån så småningom. Jag hade fått i uppgift att dekorera festsalen och göra ett stilla rum. Ett bönerum och  rum för vila. Under sommaren och hösten har jag njutit av att måla. Akryl och kol målar jag helst. Många av tavlorna har varit bönetavlor för mig själv och ett sätt att bearbeta mina egna frågeställningar och funderingar om livet. Tavlorna fick bli bönetavlor i det stilla rummet. Eftersom jag nu studerar till bildkonstnär känner jag stor tacksamhet över att få kombinera det som mitt hjärta brinner för det kreativa och kvinnoarbet inom församling och kyrka. Jag kommer antagligen att fortsätta måla med fokus på meditativ konst. I alla fall är det min egen önskan. Men det är det upp till Herren att visa vad han har för planer med mitt skapande.

Nu har jag igen försökt ställa in mitt fokus mot smyckestillverkning. Julmarknadernas tid är här och efter några år av stilje på den fronten ser jag framemot att få möta intresserade marknadsbesökare igen.  

Kreativitets-längtan

Just nu har jag ett stort sug efter att få lära mig mera, ägna mig åt skapande.

Jag ringde i dag för att anmälde mig till en silversmide-kurs, men den är först senare i vår.

För att stilla min längtan satte jag mig ner för att göra silver-tråds-länkar. Men tråden tog slut!

Nu sitter jag här och längtar.

Jag har tusen viktigare saker att göra men hela mitt indre längtar efter att vara kreativ.

Efter en lång period av trötthet och olust känns längtan efter att vara kreativ som en hunger eller törs som inte kan mättas.

Och jag njuter av att känna att det finns kraft i mig igen!

Hemma hos min vän

Igår kväll var jag inbjuden till min väninnas hem. Hon hade städat, bakat och gjort så fint!
Ute brann lyktor och inomhus brann ljus och på bordet fanns vackra rosor.

Hela huset var fyllt av en stilla förväntan och glädje.

Ofta har jag besökt hennes hem, men igår kväll kändes alldeles extra. Tänk att hon gjort all den här ansträngningen för att ge sina släktingar och vänner en kväll att njuta av!

Ute smög sig mörkret på men inomhus var det varmt och gott att vara. Vi njöt av det god min väninna bjöd på. Tillsammans satte vi oss kring matbordet och skapade armband på memory-wier. Minsta pärl-plockaren var tre år och de äldre kring 60. Alla njöt av skapandet.

Tystnaden sänkte sig över bordet, bara små sakta fraser.
Tänk så gott det gör att vara tillsammans, använda sin kreativitet, se det man skapat.

Ingen stress, inget tvång, bara stilla ro givande tid för vila.

Karamell

Toffe och kaffe inspirerat hjärt-halsband!
Bruna glaspärlor tycker jag om. Nästan som karameller! Jag tycker om att blanda det lekfulla med det stilrena. Inte barnsligt bara mänskligt.

Ljuvliga pärlor i alla tänkbara former, storlekar och färger kan kombineras till en fungerande helhet. Lite som att bejaka livet olika skeden.

Just nu kunde mitt livshalsband se ut som ovan. Lite lekfullt kreativt, fyllt av kärlek, men mest vardagens bruna jämntjocka vardagspärlor.