Vila mitt hjärta!

Sitter i soffan med min lilla tätt vid mitt hjärta.
Vila mitt lilla hjärta!

Viskningen är inte bara för henne som sitter i min famn
jag viskar till mitt eget hjärta.
Vila

Jag är hemma med sjukt barn
Igen

Dagen är ledig
men  jag kan inte koppla av
för jag är inte på jobb

Vila mitt hjärta!
Vila!

Nya steg- spännande och skrämmande

Att ta nya steg känns spännande och skrämmande. Och ibland behövs små puffar av andra!

I går gjorde jag ett besök till ett företag för att visa mina smycken. En väninna som bor i närheten av företaget har vid några tillfällen tipsat och puffat på. Men att våga nya steg och pröva på nytt kan vara skrämmande fast det är något man vill och drömmer om.

Jag tror det gäller också andra sorters nya steg.
Ett nytt jobb. En ny boningsort, ta kontakt med en människa man inte känner men vill lära känna.
Att våga sätta gränser. Våga säga nej- när man alltid tidigare sagt ja.
Våga stanna upp i livet, eller våga gå framåt.

Ibland behövs det tid för att våga och ibland behövs en vän som puffar på!

Ett litet urval av mina smycken kommer att finnas till försäljning i företagets presentbutik. Besöket gick bra och var på alla sätt positivt. Kan inte säga annat än att det känns spännande och rolig!

Ett litet steg framåt. Med spänning ser jag framemot fortsättningen!

Tack vännen min som puffade på och trodde på mig!
Det gav mig mod att våga!

Jag söker Ditt ansikte

Jag söker Ditt ansikte. I mitt indre söker jag ditt svar. Jag lyssnar in. Hur ska jag fortsätta?

Som babyn med sin blick söker mammas blick, söker jag Dig.
Lika frågande som barnet som inte vet vad som förväntas sitter jag still och ser.

Vad vill Du? Vart är Vi på väg?

Tack för att jag får lita på att fast jag inte ser eller vet, har Du full kontroll!



                                                          

                                                          
                                


                              

Sedd

- Mimsen, hur mår du? Min gudmor fråga svävar i luften.
Det klickar till i mitt hjärta.

Någon har sett mig!
Den längtan jag burit på men inte kunnat ge ord.

Tårarna smyger upp i ögonen, hjärtat svämmar över.
Tänk att någon sett mig, mitt innersta jag!
Den lilla, det genuina, det ömtåliga som finns där innuti mig!

Det är nu snart fem år sedan, men den frågan påverkar mig ännu i dag.
Det var då jag behövde att någon såg mig, verkligen såg mig,
och brydde sig tillräckligt för att ställa frågan!

Hur har Du det?

Genom glas

 Möt ditt indre

våga se

genom  

glas

se brustenhet

se sprickor

se hur dina

drömmar och tårar

blandas

med

Ljuset

till skönaste

skönt

vackraste ord

ingenting

 saknar betydelse

allt ingår

i planen

 ditt liv

Skönaste skönhet 

smärtsammaste brustenhet 

Vardags guld

Förra helgen deltog jag i en kvinnoweekend.
Balans- yttre tryck och indre vila var temat.

Jag tror att många tillsammans med mig känner igen trycket, kraven, behoven.
Kraven att orka, hinna,prestera. Behovet att lyckas.

Att få ta ett steg till sidan ibland är nödvändigt. 
Titta på den egna situation.

Vad är viktigt?
Hur kan jag ordna min vardag för att orka med familj, jobb, sådant som är värdefullt för mig.

Själv har jag gång efter gång fått göra nyorienteringar, välja bort också det som känns roligt, viktigt, intressant. När inte mitt eget förstånd räcker till har jag fått påminnas av hälsan, andra människor och Gud.

Jag skulle gärna expandera företaget, utbilda mig, förkovra mig innom jobbet, resa, inreda, skriva, skapa, föreläsa, ha tusen järn i elden. Men är den tiden nu?

Just nu skapar vi ett vardagsliv. Ett vardagsliv med små guldkorn.
Tänk att på kvällen få krypa ner i sin egna säng vetande att barnen mår bra, bägge har jobb och snart får vi några lediga dagar att spendera tillsammans.

 Sådär vardagsenkelt men värdefullt.