Det händer när du vilar

I helgen fick jag lyssna till Tomas Sjödin. Jag har länge sett framemot att få lyssna på honom "live".  Under flera år har hans böcker gett mig mycket tänkvärt och äntligen fick jag sitta där, nästan på första parkett, och lyssna till honom. Han pratade över temat "Det händer när du vilar" -samma som titeln på hans senaste bok.

Jag håller med, när man släpper saker som man gått och bearbetat, ältat, grubblat på ,kommer kan nya tankebanor att öppnas och plötsligt kan man urskilja ett svar.

En bra tanke under föreläsningen var: vi vet redan, men vi har bara inte kommit att tänka på det.
Många bra tankar. Hemtama tankar, tankar som kändes alldeles rätt och riktigt och sant, men som jag inte kommit att direkt tänka på.

Vila är inte lättja!

Tre vågor- metall skulptur Maria Forsblom

Jag har som vuxen alltid haft dåligt samvete om jag vilar. T.o.m under de perioder av sjukledighet när jag varit tvingad att vila har jag känt stor skuld och skam. Skam framförallt över att jag känt att det varit skönt att vila. Jag tror min kropp fått fungera som "vilo-polis" och t.ex. min sjukskrivning när jag hade Twar blev extra jobbig eftersom min kropp signalerade att jag inga krafter hade och behövde vila, men min vilja drev på att orka-orka-orka vidare.
De morgnar när jag kunnat sova längre har jag haft en tidsram för mig själv, längre än till tio får man inte sova. Spelar ingen roll om jag lagt mig tio eller två.Som småbarns mor har man annars också stympade nätter, men mitt dåliga samvete har gjort att jag inte tillåtit mig vila.
Att gå i pyjamas en hel dag eller lämna sängen obäddad är otänkbart. Tänk om någon kommer! Vad ska de då tänka om mig?

 Min lediga tid har jag fyllt med sysslor. Ifall jag inte gjort annat har jag läst, det är den enda form av vila som jag accepterat. Mitt dåliga samvete för allt det ogjorda har min käraste många gånger fått känna av, när de ogjorda blivit till osynliga krav och måsten på honom som kunnat ta sig tid att vila.
Risken finns att jag låter präktig, i mina egna öron skulle jag tidigare ha uppfattat det som " hör hur duktig jag är" jag behöver ingen vila! Men min tanke med den här texten är att säga, alla behöver vila! Det är dumt att tro att man är duktig om man inte tillåter sig själv vila! Det är lika dumt som att neka sig föda eller vatten!

Att tillåta sig vila är inte egoistiskt, det är ett naturligt behov vi inte kan bortse ifrån! Vila är inte lättja!
Den här julledigheten  är den första gången i mitt vuxna liv jag vågat vila. Jag har sovit tills jag vaknat. Jag har tillåtit mig att gå långsamt. Jag har låtit tvättmaskinen stå stilla. Jag har bara läst när jag velat och orkat och jag tror ( jag hoppas) att jag också tillåtit min familj att ta det lugnt och vila.

Sålla bort, säg nej, hitta livet och dig själv!

                                                                   Sålla, sålla, sålla bort!
                                                                     Allt som stjäl av dig!

Jag har avbokat, jag har sagt nej och jag har undvikit gamla ja-sägar vanor. Jag har sträckt på ryggen, hållit blicken och rösten stadig och försvarat mitt revir.
Och jag har gjort det! Jag har faktiskt gjort det!
Satt ner foten och sagt: Det här passar inte, det här har jag inte tid med, det här är inte min grej.
Men det är svårt, jätte svårt!

Det är så lätt hänt att glida tillbaka till det vanliga  ja-sägandet.
Ja, till allt som man inte vill, kan eller orkar med,bara för att inte vara obekväm säger jag ja.
När jag sagt nej, har jag övat på att inte ge långa bortförklaringar utan bara nöja mig med: Nej.

För mig har "snällhet" varit en dygd. Alltid vara snäll, till lags, hjälpsam och gärna förutseende.Buga och bocka, niga och tiga, det har  svidit och oj vad det varit tungt. På så sätt har jag fått bekräftelse och jag har känt att jag duger. Men det har varit på bekostnad på sanningen.

Jag övar nu att känna in. Vad behöver jag? Vad kan jag? Vad ska jag? Vem är jag? vad är min uppgift?

Och när skulden slår till får jag tänka på att jag är VÄRDEFULL och ÄLSKAD utan prestationer och utan krav. Herren,  har sagt att jag är älskad och värdefull för att jag är jag, inte för det jag gör eller inte gör.
Han har en plan för mig. Han har gett mig Livet.

Matnyttigheter

Damen är grå hårig, lite böjd och hon går med käpp.
Men hennes blick är pigg och jumpern klar rosen rosa.
Vi bokståndet tilltalar hon mig.
- Här finns så mycket bra. Har du läst.... så pekar hon på Tomas Sjödins böcker 
- Ja, jag har plöjt genom hans böcker under sommaren: svarar jag.
- Har du läst Skytte? frågar hon.  
 - Ja det har jag.

Hon funderar en kort stund, sen ler hon och säger: - Här finns så mycket bra "mat"! Sen går hon.

Jag ler, jo här finns så mycket bra mat!
Jag själv har också sökt mig till bokståndet för att få bra "mat", något nytt att tugga på.

Efter en stund sitter jag på ett seminarium. Jag känner mig inte så värst bekväm.
Jag undrar om jag ska smita ut, men väljer att stanna kvar.

- Om man inte upplevt något kan man inte ge något! 
Orden var just sådan "mat" jag behövde.
Seminariet fortsätter. Det är en dialog mellan de som ansvarar för seminariet och deltagarna.
Efter en stund får damen från bokståndet ordet. Hon har upplevt och hon har något att ge.

Hon påminner oss andra om vikten att fråga varandra hur den andra har det.
 På riktigt har det och påminner om att "hur det ser ut" inte alltid är så som det är.

Tack för matnyttigheterna i dag!
Jag ska smaka på dem och nära mig. Vill också bjuda Er mina vänner på dagens "mat"!

Tämä on totta

Joskus elämä vie jalat alta. Siivet katkeaa. Silloinkin kun omiin kykyihin, omiin voimiin ei voi luottaa on joku johonkin voi luottaa, tämä on totta.

Oli aikaa jolloin minäkin kannoin selaisen tunteen rinnassani, siivet oli katkaistu. Kaikki oli sekaisin. Toiveista ei tullut totta vaan kaikki oli pelkää kaaosta. Olimme joutuneet sellaiseen painajais maiseen tilanteeseen mitä ei itse olisi millään mielikuvituksella voinut keksiä.
Kaikki meidän haaveet perhellemme musertui.
Omat voimat ja kyvyt eivät riittäneet. Tunsin kuinka kaikki mihin olin luottanut otettiin minusta pois. Ei jäänyt mitään. Olin pelkkä tyhjä kuori.

Vähitellen elämä on saanut uutta muotoa. Ennan rukoilin: Älä muuta minua!
Kun muuta vaihtoehtoa ei ollut uskalsin kuiskata: Muuta minua siihen naiseen mihin minut oli luotu.

Varovasti ja hiljaa Jumala on muuttanut minua.
Tämä on totta.

Smärta

Ett gammalt sår slogs upp.
Överraskad av smärtan kippar jag efter andan, fläktar med armarna och ber: Håll om mig!

Det behövdes så lite för att såret igen skulle smärta.
Så lite för att jag skall förvandlas från stark till svag.

Håll om mig, låt mig få ligga här i din hand. Få mina krafter tillbaka, våga tro igen.
Ännu ett lager av smärta. Ännu ett sår.
När är jag igenom? När får jag gå?

Jag säger NEJ!

NEJ! Nej Tack! Nej det går inte! Tyvärr, jag kan inte! NEJ,nej,NEJ, nej!
Jag är tvungen att bli vän med ordet NEJ.

Att säga nej till saker som inte intresserar är inte svårt.
Men att välja bort det som skulle vara roligt eller intressant är värre.

Jag övar att säger nej.
Känner mig skyldig och dålig och illojal.
Men jag är lojal. Lojal mot mina krafter och min förmåga just nu.

För vem kan veta  var mina gränser går om jag inte talar om var gränsen går.

Jag övar att säga NEJ, vänligt men bestämt.
På jobbet, till vänner, i familjen och framförallt till mig själv.
Det är svårast att övertyga mig själv. För nog kan jag väl sträcka mig lite till?!?!
Men nu säger jag NEJ! NEJ, NEJ, NEJ!
Vänligt men bestämt! NEJ!

Kreativitets-längtan

Just nu har jag ett stort sug efter att få lära mig mera, ägna mig åt skapande.

Jag ringde i dag för att anmälde mig till en silversmide-kurs, men den är först senare i vår.

För att stilla min längtan satte jag mig ner för att göra silver-tråds-länkar. Men tråden tog slut!

Nu sitter jag här och längtar.

Jag har tusen viktigare saker att göra men hela mitt indre längtar efter att vara kreativ.

Efter en lång period av trötthet och olust känns längtan efter att vara kreativ som en hunger eller törs som inte kan mättas.

Och jag njuter av att känna att det finns kraft i mig igen!