Värdefull precis såhär!

Jag bara anar samtalet när jag går förbi.
Den unga kvinnan stryker sig över magen och säger reserverat-Nog finns det lite mage kvar...

Jag känner intuitivt att kvinnan inte alls velat prata om sin mage med damen som stod inför henne.
Var det en mage som fått bära ett barn, som nu enlig den andra kvinnan snabbt  (för snabbt) blivit platt?
Var det en bantning som "måste" kommenteras av kvinnan?

Jag stannade upp.

Vårt utseende är inte alltid som vi själva önskat. Jag kan känna som den unga kvinnan att min "mage" eller min dubbelhaka eller mina runda armar känns så obeväma att jag absolut inte vill bli kommenterad av andra.
Men ändå vet jag att jag är fin precis som jag är. Trots min dubbelhaka, valkarna i midjan och dom runda armarna.

Var nådiga mot Er själva och varandra.
Se med kärlek på Er själva.

Tvärs över min mage går ett rött ärr, från naveln ner.  Min mage är absolut ingen skönhet, men den har fått bära så stor skönhet. Tre gåvor- mina barn. Ärret är tecknet på hur nära det var att vårt första barn inte skulle ha klarat starten ut i livet. Nu är jag tacksam över ärret och vet att det var det såret som räddade min älskade dotter.

Valkarna vi ser på andra, ärr och rynkor kan vara de käraste tecken på liv i den människans liv.

Rynkor och ärr kan vara påminnelser om att vi trots allt vi fått gå igenom lever och fått liv.
Någon kanske inte trodde de skulle överleva en olycka eller sjukdom. Valkarna kan vara ett tecken på att man lärt sig att acceptera och älska sin kropp, istället för att misshandla den med svält.

Lyft blicken och se på dig själv! Visst är det en vacker kvinna som ser tillbaka på dig?
Träna på att se på dig själv som dyrbar ,vacker och älskvärd.

Räddaren i nöden...

I förrgår fick jag för mig att åka skidor i närheten av vårt hem.
Jag åkte till en början längs vägen. Vädret var mulet men milt och skidorna gled bra.
I skogsbrynet en bit från oss har rådjuren trampat upp en stig. Dit vek jag in.
Skogen omslöt mig med sina tysta ståtliga gramstammar. Jag älskar skogans stilla trygghet.
Men spåret var smalt och min kondition tillåter inga långlänkar så efter en kort bit svängde jag om.

När jag kom ut på vägen fick jag idén att ta en genväg hem över kalhygget som ligger strax framför vårt hus.
Jag valde igen ett rådjursspår, men spåret vek snart av åt höger och jag skulle till vänster.
Den snåriga lilla skogsdungen som låg till vänster hindrade inte min framfart. Det var snårigt och kvistarna slog mig i ansiktet. Men jag var fast besluten att ta just denhär vägen hem.

När jag kom ut ur den lilla skogsdungen låg snön vacker och vit framför mig. Vackra böljande vita drivor som lockade. Men ganska snart fick jag märka att det var en illussion. De lockande snödrivorna var mjuka och djupa. De dolde allt ris, stenar, kvistar, stubbar och annat bråte som låg under snön. Ganska snabbt satt jag fast med skidorna under snön, stavarna fastnade i riset, stenar som på sommaren är små och trevliga, var nu oöverkomliga dolda hinder.

En lång stund strätade jag på, fastnade, slet, drog och kom vidare, men efter en sträcka på tjugo meter satt jag fast. Snön var midjedjup. Skidorna satt fast och stavarna sjönk djupt ner och gav ingen hjälp när jag försökte häva mig upp.
Till slut såg jag ingen annan utväg än att knäppa lös skidorna. Men när jag lutade mig ner föll jag framstupa i snön. Mina ben vek sig under mig och skidorna gick inte att rucka. Inte nådde jag bindningarna, inte kunde jag vända mig på sida och rulla runt eftersom skidorna satt fast.
Benen värkte, gråten steg upp i halsen.

Där satt jag 150m hemifrån. Vårt hus såg jag, barnen som lekte på gården hörde jag men där satt jag,med snö ända upp till axlarna. Ensam och utan möjligheter att ta mig upp.

Som tur hade jag telefonen med i fickan och kunde ringa min man.  Jag höll tillbaka gråten och försökte lugnt och stilla berätta för honom var jag satt.

Genast kom han pulsande genom den midje djupa snön. Min kära man- min räddare i nöden!
Så skönt att bli befriad från skidorna och inte längre vara ensam.

Tjugo minuter senare lade jag mig pladask ner på vägen framför vårt hus. Hjärtat bankade, jag flåsade och kippade efter andan, benen värkte men jag var hemma igen.

Ibland gör vi okloka vägval i våra liv eller så blir vägen snårig.
Det kan se bra och lockande ut men visar sig vara oklokt och farligt.
Ibland är det klokast av vända om.
Ibland måste man igenom det snåriga för att komma fram.
Tack och lov för räddaren i nöden!

Smyckes-kväll -snart igen!

På fredag blir det smyckes-kväll hemma hos mig.

Sedan sommarens smyckes-café har jag inte själv haft någon smyckes-kväll så det skall bli roligt att få bjuda in vänner och bekanta.

Det är ganska mycket arbete att ställa till med smyckes-kväll men när kvällen väl är brukar det vara väl värd all möda.

Tanken är att de inbjudna skall få komma och koppla av, njuta en stund och få en trevlig kväll.

Jag brukar duka fram smyckes tillverknings tillbehör på köksbordet. Där brukar vi sitta tillsammans och knåpa och njuta. Trevliga små samtal brukar det bli och härliga nya smycken som speglar sina tillverkares personligheter.

Gott att äta och dricka hör också till. Skratt och samvaro en stund får själen att må bra.

Mina smycken brukar jag duka fram i bursprånget, där får man njuta, beundra och prova. Det brukar bli glada skratt, förtjusta små tillrop och mycket endorfiner.

Att få njuta av något vackert tillsammans med andra ger så mycket glädje och välbehag.

Jag ser framemot kvällen och hoppas att kvällen får bli just så lyckad som jag önskar.
Väntar med glädje och spänning!

Skönhetsupplevelser!

Brud-smycke, får jag ganska ofta höra när kvinnor ser det här eller liknande smycken.
-Om jag skulle gifta mig på nytt ... säger damer med längtan i rösten.
- om jag skulle vara yngre....

Jag hoppas att miia-smycken får tilltala ALLA kvinnor, oavsett ålder, civilstånd o.s.v.
För vi kvinnor uppskattar skönhet, det tar inte slut vid en viss ålder eller när man gift sig.

Skönhets upplevelser behöver vi alla.
Och vi kvinnor behöver få känna oss bekräftade, sedda och uppskattade.
Jag hoppas att miia-smycken får bidra med en skönhets upplevelse.
Kanske här på bloggen, kanske som ett smycke du bär.

Kom ihåg att varje kvinna, ung, gammal, gift, ogift, vacker ,medioker ;ALLA har rätt att ta del av skönhetsupplevelser också DU!

Prestationer!

Efter en mycket intensiv vecka kände jag mig ganska sönder trasad och nedstämd och trött i går. Att börja med nya uppgifter, träffa nya människor och lära sig nytt kräver sitt.

Jag hade fått en inbjudan till en kvinnokväll igår, men kände att jag inte orkar fast jag ville.

Men jag åkte i allafall fast jag kände att jag inte orkar.

I gemeskapen med de andra kvinnorna, i diskussionerna och de tankar dragarna delade med sig av fick jag slappna av och känna hur måsten och prestationer får rinna bort.

Hur många av oss kvinnor går inte och bär på onödiga tankar om vad andra tänker om oss, vad andra förväntar sig av oss och blir sårade. Vi försöker vårt allt för att vara till lags att räcka till och bli omtyckta.

Vilka onödiga kraftansträngningar vi gör!

För egentligen så räcker vi till! Vi räcker till och Vi duger precis som vi är, precis som vi är skapta, precis med den personlighet vi har, med de värderingar och tankar vi har.

Låt ingen släcka ditt rätta jag. Du är värdefull och viktig. Du är lika "rätt" som alla andra.

(Halsbandet på bilden är gjort av krakeleratglas, vackra aqua färgade ovala glaspärlor med ros-mönster och runda små aqua glaspärlor. Vackert hjärt-lås)

Kombinationer

Kombination-smycke. En av mina favoriter.
Det började med Maria-madonna smycket och nu "believe". Kombinations smycken kan man ha som armband och som halsband.

På en sommar resa hittade jag små vackra kors. Jag visste genast hur smycket skulle se ut.
Tyvärr köpte jag bara fyra kors. Det harmar mig nu i efterhand att jag inte köpte fler.

I vardagslivet är inte kombinationer alltid så enkla. Jobb-familj-fritid. Jag-du-vi.
Ofta bollar vi med olika önskningar, måsten, krav från oss själva och andras förväntningar.
Att kombinera den egna önskan med omvärlden kan vara svårt.

Jag hoppas du hittar ditt följesnöre, din röda tråd i livet, som du kan hålla blicken fäst på och kombinera rätt.

Strålande!

Strålande skönhet!
Halsbandet av runda genomskinliga krackelerade glaspärlor är strålande vackert i sin enkelhet.
De runda glaspärlorna är som strålande daggdroppar.

Halsbandet påminner om daggen i höstmorgonsolens ljus. Nu på hösten när morgonluften är klar och sval och gräset fylls av dagg, strålar daggdropparna som utsrödda diamanter i gräset.
Vilken härlig syn för trötta morgonögon!

(halsbandet: Classic finns på www.hops-shop.fi med genomskinliga, ametist eller grå små mellanpärlor.)

Ljuvt & Ljuvligt

Ljuva sammetsmjuka svagt rosa glaspärlor hittade jag på ett smultronställe på sommar utflykten. Små vackra kronor och silverfoliepärlor i glas blir detaljer som ger skimmer till smycket. Ljuvt-ljuvligt!

(Hops-shop snart)

Sött

Söta små örhängen av sötvattenspärlor.
Ide´n kom när äldsta dottern behövde ett par örhängen till bröllop.
Enkla,vackra och tidlösa.
Oftast är det inte det krångliga och invecklade som tilltalar ögat, utan det enkla.