Värdefull precis såhär!

Jag bara anar samtalet när jag går förbi.
Den unga kvinnan stryker sig över magen och säger reserverat-Nog finns det lite mage kvar...

Jag känner intuitivt att kvinnan inte alls velat prata om sin mage med damen som stod inför henne.
Var det en mage som fått bära ett barn, som nu enlig den andra kvinnan snabbt  (för snabbt) blivit platt?
Var det en bantning som "måste" kommenteras av kvinnan?

Jag stannade upp.

Vårt utseende är inte alltid som vi själva önskat. Jag kan känna som den unga kvinnan att min "mage" eller min dubbelhaka eller mina runda armar känns så obeväma att jag absolut inte vill bli kommenterad av andra.
Men ändå vet jag att jag är fin precis som jag är. Trots min dubbelhaka, valkarna i midjan och dom runda armarna.

Var nådiga mot Er själva och varandra.
Se med kärlek på Er själva.

Tvärs över min mage går ett rött ärr, från naveln ner.  Min mage är absolut ingen skönhet, men den har fått bära så stor skönhet. Tre gåvor- mina barn. Ärret är tecknet på hur nära det var att vårt första barn inte skulle ha klarat starten ut i livet. Nu är jag tacksam över ärret och vet att det var det såret som räddade min älskade dotter.

Valkarna vi ser på andra, ärr och rynkor kan vara de käraste tecken på liv i den människans liv.

Rynkor och ärr kan vara påminnelser om att vi trots allt vi fått gå igenom lever och fått liv.
Någon kanske inte trodde de skulle överleva en olycka eller sjukdom. Valkarna kan vara ett tecken på att man lärt sig att acceptera och älska sin kropp, istället för att misshandla den med svält.

Lyft blicken och se på dig själv! Visst är det en vacker kvinna som ser tillbaka på dig?
Träna på att se på dig själv som dyrbar ,vacker och älskvärd.