I morgon är det Alla hjärtansdag, vändagen.
Vi människor längtar efter att bli uppskattade och älskade. Inte bara en dag om året, utan varje dag.
I mitt inre finns en längtan efter att känna mig älskad och älskvärd.
Den känslan är sammankopplad med mina egna tankar om mig själv och hur jag har blivit bemött.
Sällan tala vi om för varandra vad andra betyder för oss.
Som om det skulle vara skamligt att älska, att bry sig om, eller vara beroende av någon annan.
För mig är det inte enkelt att säga högt till mina nära vad De betyder för mig. Jag känner min villsen och vet inte vad jag skall säga. Men jag vill komma över min tafatthet och min ängslan. Att visa kärlek är inget skamligt, det är inget tecken på svaghet. Det är att möta en annan människa, en människa som är viktig för mig och bekräfta dennes värde i mitt liv.
Jag tror att lika viktigt som att kunna älska andra är det att våga älska sig själv, och det är ju där den riktiga svårigheten ligger...
Kanske den här vändagen får vara dagen vi ser med lite mera vänliga ögon på oss själv. Den här dagen som vi kan släppa lite av alla tankar om måsten och borden som skall hända före vi kan acceptera oss själva och kanske vi kan ge "nåd" åt oss själva att känna oss älskvärda.
Varje människa är Älskvärd- också Du och jag.
Trevlig vändag!
--------------------------------------------------------------------------------------------------
På bilden två halsband kallade "Liv". Ett mörkt och ett ljust. Halsbanden är tillverkade av sötvattenspärlor och små mellanpärlor i glas. Vacker detalj av ett hjärta med dags-sländor.
