Ett gammalt sår slogs upp.
Överraskad av smärtan kippar jag efter andan, fläktar med armarna och ber: Håll om mig!
Det behövdes så lite för att såret igen skulle smärta.
Så lite för att jag skall förvandlas från stark till svag.
Håll om mig, låt mig få ligga här i din hand. Få mina krafter tillbaka, våga tro igen.
Ännu ett lager av smärta. Ännu ett sår.
När är jag igenom? När får jag gå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar