Vila är inte lättja!

Tre vågor- metall skulptur Maria Forsblom

Jag har som vuxen alltid haft dåligt samvete om jag vilar. T.o.m under de perioder av sjukledighet när jag varit tvingad att vila har jag känt stor skuld och skam. Skam framförallt över att jag känt att det varit skönt att vila. Jag tror min kropp fått fungera som "vilo-polis" och t.ex. min sjukskrivning när jag hade Twar blev extra jobbig eftersom min kropp signalerade att jag inga krafter hade och behövde vila, men min vilja drev på att orka-orka-orka vidare.
De morgnar när jag kunnat sova längre har jag haft en tidsram för mig själv, längre än till tio får man inte sova. Spelar ingen roll om jag lagt mig tio eller två.Som småbarns mor har man annars också stympade nätter, men mitt dåliga samvete har gjort att jag inte tillåtit mig vila.
Att gå i pyjamas en hel dag eller lämna sängen obäddad är otänkbart. Tänk om någon kommer! Vad ska de då tänka om mig?

 Min lediga tid har jag fyllt med sysslor. Ifall jag inte gjort annat har jag läst, det är den enda form av vila som jag accepterat. Mitt dåliga samvete för allt det ogjorda har min käraste många gånger fått känna av, när de ogjorda blivit till osynliga krav och måsten på honom som kunnat ta sig tid att vila.
Risken finns att jag låter präktig, i mina egna öron skulle jag tidigare ha uppfattat det som " hör hur duktig jag är" jag behöver ingen vila! Men min tanke med den här texten är att säga, alla behöver vila! Det är dumt att tro att man är duktig om man inte tillåter sig själv vila! Det är lika dumt som att neka sig föda eller vatten!

Att tillåta sig vila är inte egoistiskt, det är ett naturligt behov vi inte kan bortse ifrån! Vila är inte lättja!
Den här julledigheten  är den första gången i mitt vuxna liv jag vågat vila. Jag har sovit tills jag vaknat. Jag har tillåtit mig att gå långsamt. Jag har låtit tvättmaskinen stå stilla. Jag har bara läst när jag velat och orkat och jag tror ( jag hoppas) att jag också tillåtit min familj att ta det lugnt och vila.