Välkommen! Den här bloggen är fylld av tankar om livet och om att räcka till. Tankar om att hitta sina gåvor och bli den man är ämnad att vara.
måndag 20 juni 2011
Gester av kärlek!
Jag är lyckligt lottad.
Jag har en svärmor som är mig mycket kär.
Min svärmor visar på många sätt att jag, min man och våra barn är värdefulla för henne.
I dag fick jag en överraskning. Min svärmor har varit hela dagen hemma hos oss tillsammans med en av döttrarna. Jag uppskattar det mycket. Tänk att tryggt få lämna sina barn till någon man vet älskar barnen lika mycket som man själv! Överraskningen var en bok hon lämnat kvar till mig att läsa.
Det om något talar om min svärmors underbara kärlek.
Hon vet att jag älskar att läsa och hon visste att jag inte hunnit läsa boken.
Trött efter en intensiv dag utbrast jag åt min man: om man ändå hade något att läsa!
Äldsta dottern hörde och sa: Fammo lämna en bok åt dig!
Mina ögon tårades. Tänk att ha en svärmor som visar sin kärlek på det sättet!
Ofta är det inte de stora orden eller de stora gåvorna utan de små gesterna som talar om kärlek.
Otaliga gånger har min svärmor skött om våra barn. Hon har visat och lärt mig praktiska saker om barnskötsel när barnen var små. Hon har kommit med bröd, bullar och mat. Bakat de alldra godaste smörgåstårtorna till fester. Stått i köket, tvättat kläder, plockat upp.
Tröstat och lyssnat och bett. Försiktigt kommit med råd och nya infallsvinklar.
Men alldra starkaste intrycket har min svärmor gjort när hon sett mig för den jag är. Accepterat mig och låtit mig vara den jag är med mina åsikter, intressen och tankar. Alltid har vi inte haft samma åsikter men hon har accepterat mig.
Ett starkt minne för mig var när jag för några år siden skulle på en kvinnoweekend och min svärmor kom och skjutsade mig till den plats vi deltagare skulle träffas på. Vi hade två av våra barn med och de var ännu ganska små. Tålmodigt väntade hon när jag sprang in i en affär och gjorde sista minuten uppköp. Sen väntade hon tillsammans med mig tills dom andra kom, hon lyfte ut mina väskor ur bilen, kramade mig och uppmanade mig att njuta av weekenden.
Det kändes som moderskärlek.
Tack snälla Kerstin för att du på så många sätt visar att Du bryr dig om och älskar mig!
Du är kär för mig!
Din svärdotter.
Etiketter:
kvinnoweekend,
kärlek,
Livet,
minne
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så fint skrivet!
SvaraRadera