Miia-smycken bloggen 1 år!

Helt obemärkt har jag bloggat i ett år!


Otroligt! 196 texter har det blivit.
Somliga bra, andra mindre bra.


De mest besökta sidorna är silversmide och silverlera kurs sidorna.
Antagligen besökare som söker inspiration eller kurser att själva gå.


Bloggen har fungerat som ett andningshål, utbyte av tankar, gett mig möjlighet att använda mina kreativa gåvor och möta människor.


Jag själv följer några bloggar. Det blir som små snuttar av ögonblicksbilder ur andra människors liv. Inte för att vara nyfiken utan för att spegla min mänsklighet, drömmar och tankar som jag bär, besöker jag bloggarna.


Jag hoppas att Ni som läst bloggen fått med Er tankar. Känslor. Inte bara ett ögonblick, utan tankar och känslor som stannat kvar. Burit Er vidare, en liten bit till.


Jag är nyfiken på vem Ni är!
Vem är Ni som läser min blogg?
Många är mina vänner, släktingar, bekanta. Andra för mig främmande.
Många besökare kan inte språket, men bilderna talar alla språk. Hjärtats.

Berätta gärna! Vem är Du? hur hittade du min blogg? Vad fick dig att stanna kvar, inte bara skynda vidare. Har Du någon favorit text eller bild? Har Du frågor?

Tack Alla besökare! Ni som kommenterar och Ni som läser.
 Era besök gör det värt för mig att fortsätta!

Many of the visitors  don´t understand Swedish but the photography speaks all languages.

Often I wonder who are They, my visitors? Why they visit my blogg? How did they find my blogg, and do they visit often? Do  they understand the meening of my blogg, to encourage people to use their skills and dare to use the gifts God has given.

Vuosi on mennyt. Ilman isoja fanfaareja, ilman että huomasin.
Oli antoisa vuosi. Välillä myös raskas.  Olen miettinty, kuinka jatkaa? Jatkanko...
Jatkan!
Toivottavasti saan rohkeuden ja ajan kirjoitta enemmän Suomeksi. Sydämmessäni on toivo saada jakaa ajatuksiani myös suomeksi.
Olen utelias! Kuka sinä olet? Kuinka löysit bloggini? Onko joku tietty teksti tai kuva joka on puhutellut?
Toivottavasti olet saanut ajatuksia ja tunteita jotka on antanut toivoa ja voimia jatkaa eteenpäin elämässä. Sinulle on annettu lahjoja ja niitä on takoitettu käytettäväksi!


Kaikkea hyvää Teille kaikille ja Kiitos tästä ensimmäisestä vuodesta!

Kampen att komma till ro

Semester....
Som jag har längtat!
Men vilken kamp jag kämpar för att komma till ro!

Hela mitt väsen skriker efter vila.
Men allt som blivit ogjort, alla måsten och borden;  bara skriker ut sitt-GÖR!

Semester...
det är väl inte att prestera allt det extra, som inte annars blir gjort?

Mina muskler är ännu i beredskap, min hjärna arbetar på högtryck
Men mitt indre säger stop. Stanna, vila.

T.o.m barnen känner av kampen. - Det finns inget att göra! Jag orkar inte! Vill inte... Alla bara bråkar med mig!

Ännu i dag får tvättmasinen och diskmasinen arbeta,
Sakerna plockas upp. Damsugen surra.
Men sen, sen ska jag bara vara....
Semester....

Trötthetens tårar

Regntunga moln skymmer solen när jag åker hem.
Mitt indre är lika regntungt som molnen.

Jag har bett om tårar, försökt klämma fram tårar med makt,
men det kommer inga renande tårar som skulle spolar bort det tunga.

Som sandpapper är mina ögon torra, mitt hjärta bara tomt och trött.

Mina käkar är trötta på att bita ihop.
Mina händer trötta på att arbeta,
min hjärna vill inte tänka mer,
jag orkar inte känna.

Inte en blick av ömhet, inte en smekning på min kind klarar jag av,
för då brister fördämningarna och jag drunknar i det djupa.

Men spela för mig sakta en kärleksfull melodi,
låt värme omsluta mig som i en famn,
vattnets vågor smeka mina trötta fötter
och tvätta dem rena från allt damm.

kanske jag i skogenskvällsdoft
eller morgonsolens strålglans får mina krafter tillbaka.
Viska sakta i mitt Indre att jag är din,
och du inget kräver av mig.

Lite Nåd Tack!

Vem är vår största kritiker?

Antagligen är det Vi själva.

Vi kritiserar, tänker negativt, bortförklarar och förringar våra egenskaper, gåvor, vårt liv vårt utseende vår ansträngning.

Ibland "hör" vi någons annans röst i vårt indre viska att vi inte, duger, kan, är tillräckliga.
Men oavsett om det är makens, syskons, väninnans, förälderns, chefens röst vi tror oss "höra" är det inte sant.
Vi behöver inte tro på den lögnen. Vi behöver inte leva som om det skulle vara sant det som rösten viskar. Vi får tro att Vi duger, vi är tillräckliga, vi får ge oss själva Nåd att vara den vi är skapade till att vara. Med våra unika personlighetsdarag, våra gåvor.

Vi tänker: Du borde ha ansträngt dig lite mera, Du borde ha kunnat, förstått, vetat, klarat av lite till.
Att vara Nådig mot sig själv är inte enkelt.

Är det inte  jobbet, hemmet, barnen, något förhållande som gnager så är det utseendet.
Vi gör listor på borden till oss själva. Samtidigt fashineras, avundas eller föraktar vi andra som ser ut att vara tillfreds.- Det måste ju vara något fel på dem?!?!

I stället för borde lista-gör en Nåd lista till dig själv.
Ge dig själv tillåtelse och Nåd att vara nöjd med den Du är, det Du gör.
Du behöver inte skriva ner eller visa någon.
Tillåt dina tankar att snudda vid tanken att Du duger, Du är bra, duktig, vacker, tillräckligt.
Öva på att låta dina tankar stanna upp och känna glädje i den Du är, det Du gör.

Lite Nåd Tack! Då mår Vi så mycket bättre!

Att inte göra sig bekymmer

En strålande ledigdag!
Logiskt vet jag att jag bara har några få lediga dagar och jag borde ta vara på dagarna och njuta av dem.

Solen skiner, vädret är varmt och skönt.
Mina barn plaskar i poolen utanför huset men jag sitter inne och funderar vad jag borde göra i dag. Huset borde städas, fönster tvättas. Firman borde tittas till. Lite tillbehör införskaffas från staden.

Jag gör inget men mitt indre är i ständig beredskap.

Luften där ute var så behaglig och skön när jag cyklade till postlådan. Fåglarna kvittrar och blommornas färg var så vacker.

Gör dig inga bekymmer... Bergspredikan från Bibeln gör sig påmind.
Gör dig inga bekymmer.... se på fåglarna, liljorna, hur Gud har omsorg om dem. Är inte Vi mycket mera värda, har Han då inte omsorg om oss!

Visst.

Jag ska försöka bara vara.
Idag, i denhär stunden.
Utan att bekymmra mig för morgondagen, eller framtiden.

Just i dag, just nu, bara lägga bort allt onödigt grubbel.
Se på det som finns runt omkring mig, njuta av dagen jag fått.

Göra mig inga bekymmer.