Förra helgen deltog jag i en kvinnohelg.
Flera gånger under helgen återkom en av talaren till betydelsen av våra namn.
När du tänker på dig själv, vilka namn ger du dig själv, vad har andra kallat dig?
Hur formar de här namnen oss och vår syn på oss själva?
Jag har själv funderat en hel del på mitt namn och dess betydelse. Inte så att jag funderat vad Miia eller Maria betyder utan vilket värde- vilka laddningar mina namn bär.
Jag är döpt till Maria, men redan när mina föräldrar meddelade släkt och vänner att jag fötts berättade de att Mia blivit född. Som tonåring började jag själv använda Miia som namn för att poängtera min tvåspråkighet.
Ofta kan "våra namn" vara egenskaper eller öknamn andra (eller vi själva) gett oss. Vårt tilltalsnamn är inte heller alltid "den vi är".
Vilka namn bär du på?
Vacker, duglig, snäll, hjälpsam, värdelös, ansvarsfull, slarvig, "kläppe", älskad, skite, ungdji, flicka, pojke, hora, mammas hjälpreda, hjärtegryn, älskling, bråkstaka, gullungen, prinsessa, värdelös, fatilappe, supilullos bååne, Namn givna efter föräldrarnas yrke som färgar: lärarbarn, prästbarn, polisbarn osv, pappas pojke , läsmal, oduglig, latmask?
Jag själv har gått och burit på både positiva och negativa namn: fläsk-mia, tunnå, nyfiken, snäll, duktig
(douli!!) hjälpsam, empatisk, god organisatör, bra med människor, duktig att ta hand om andra, allvarsam, grubblå, konstnärlig o.s.v.....
Jag har under det senaste året funderat mycket på vad som är mina egentliga egenskaper och vilka som "givits mig". Vilka egenskaper har jag tagit till mig för att få gillande och acceptans från andra? Vilka är mina naturliga egenskaper? Det hör samman med våra namn om oss själva.
Duktig är ett namn som styrt mitt liv. Duktig höll på att ta knäcken på mig. Att hela tiden vara douli- duktig, (douli=duktig på dialekt) gjorde att jag aldrig var tillräcklig, aldrig bra, aldrig nog. Och att vara duktig på något som är helt mot de naturliga gåvor och egenskaper man fötts med tröttar ut och tar krafter och livsglädje. Nu håller jag på att utforska mina naturliga egenskaper- mitt verkliga namn.
Ditt namn- ditt verkliga namn, kanske ännu är främmande för dig.
Men det finns En som känner ditt namn och vet vem du verkligen är, Hans namn är JAG ÄR.
Och i Honom ÄR också DU någon värd att älska.
Ja tänk hur många felaktiga och osanna stämplar man ännu går och släpar runt på i sin egen numera tunga LIVS-ryggsäck... namn och benämningar och andras åsikter som ännu sårar trots vuxen ålder. Tryggt ändå att förstå och veta att det finns NÅGON som känner mig ch vet mitt riktiga namn och att man trots fel och brister är älskad förbehållslöst av Gud som har skapat oss alla.
SvaraRadera