Välkommen! Den här bloggen är fylld av tankar om livet och om att räcka till. Tankar om att hitta sina gåvor och bli den man är ämnad att vara.
fredag 28 september 2012
Livet kan gå sönder
Livet kan gå sönder
vittra och smulas itu
Herre, Du kan alla smulor
samla och använda ännu
Livet kan gå sönder
smärta och sorg ta i famn
Herre, Du tröstar och för mig
stilla till vilans hamn
Livet kan gå sönder
krossas och brytas itu
Herre, Du helar och samlar
varje litet korn
Inget skall slängas
eller glömmas
Livet kan hela igen
Miia 2012
Texten blev skriven till kvinnocafét i Jakobstads församling 20.09.12. Temat var brustenhet.
söndag 16 september 2012
Ge bort lite uppmuntran
Uppmuntran kan vara en blick, ett leende,
en hälsning på telefon.
Uppmuntran kan vara ett besök.
En fråga: Hur har Du det?
En gåva är en konkret påminnelse
om att någon bryr sig.
Kom ihåg att uppmuntra varandra.
lördag 15 september 2012
Matnyttigheter
Damen är grå hårig, lite böjd och hon går med käpp.
Men hennes blick är pigg och jumpern klar rosen rosa.
Vi bokståndet tilltalar hon mig.
- Här finns så mycket bra. Har du läst.... så pekar hon på Tomas Sjödins böcker
- Ja, jag har plöjt genom hans böcker under sommaren: svarar jag.
- Har du läst Skytte? frågar hon.
- Ja det har jag.
Hon funderar en kort stund, sen ler hon och säger: - Här finns så mycket bra "mat"! Sen går hon.
Jag ler, jo här finns så mycket bra mat!
Jag själv har också sökt mig till bokståndet för att få bra "mat", något nytt att tugga på.
Efter en stund sitter jag på ett seminarium. Jag känner mig inte så värst bekväm.
Jag undrar om jag ska smita ut, men väljer att stanna kvar.
- Om man inte upplevt något kan man inte ge något!
Orden var just sådan "mat" jag behövde.
Seminariet fortsätter. Det är en dialog mellan de som ansvarar för seminariet och deltagarna.
Efter en stund får damen från bokståndet ordet. Hon har upplevt och hon har något att ge.
Hon påminner oss andra om vikten att fråga varandra hur den andra har det.
På riktigt har det och påminner om att "hur det ser ut" inte alltid är så som det är.
Tack för matnyttigheterna i dag!
Jag ska smaka på dem och nära mig. Vill också bjuda Er mina vänner på dagens "mat"!
torsdag 13 september 2012
Det finns så mycket jag borde berätta.....
Några dagar har jag gått och känt på mig att allt inte står riktigt rätt till för ett av mina barn.
Jag har försökt locka fram det som bekymrar. Jag har försökt "prata förstånd". Lista ut vad det kan vara. Till slut gett upp och istället försökt be och vänta ut ett svar.
Oväntat i bastuvärmen kommer svaret. I skymningen sitter bara hon och jag och njuter av tystnaden och värmen. Ute är det kallt och grått. Hennes huvud är ned vänt, axlarna ihop dragna. En suck, ett andetag:
-Mamma, he e så mycki ja sko behöv berätt!
Tiden står stilla. Bastuugnen pyser. Fönstret har fått imma på glaset. Jag sitter stilla. inget annat är viktigt nu.
Sakta väller orden fram. Jag får ta del av hennes vardag och hennes bekymmer. Vi sitter stilla och tänker båda två. Jag låter hennes ord komma i egen takt, försöker att inte ställa frågor eller ge svar. Bara lyssna in.
Stunden känns helig. En stund av förtroende, en stund av tillit.
söndag 9 september 2012
Vem vet
Vem vet vad som döljer sig
bakom dom slitna skorna
De grå byxorna
T-skjortan som tvättats oformbar
Vem vet vilken smärta som bor
i den stora kroppshyddan som vaggar fram
Vem känner törsten efter liv
som ryms i den tomma väskan
som dinglar på axeln,
som påminner om längtan efter att fyllas
Vem känner alla tysta skri
alla tårar som osynligt rinner ner för kinden
Vem känner de smärtande händerna
som maktlöst knyter sig
Vem vet vad som bor
innuti var och en.
Miia 07/12
torsdag 6 september 2012
Nådefrön
I dag plockar jag nåde-frön.
Ett givande samtal med en kollega, en snabb lunch med väninnan. Frön som ger liv - ett frö av nåd.
Jag våndas för en uppgift jag fått. Temat som känns så luddigt och stort. Men, kanske det också är ett nåda-frö. Ett frö som får gro. Allt behöver inte vara "färdigt" när det presenteras, det kan vara en utandning och en inandning av liv.
Att dela erfarenheter och tankar med andra ger perspektiv.
Jag är så tacksam och glad över de samtal jag fick i dag.
Jag tror på nåd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)