Situationer där på klistrad artighet och låssas trevlighet förutsätts får mig illa till mods.
Artiga ord, som inte betyder någonting, blickar som inte säger något. Flams och trams och sen bortvända blickar.
Ibland vill jag bara försvara mig, förklara mig, fast ingen sagt något. Andra gånger bara strunta i det.
Livet är inte okomplicerat.
Våra värden finns inte i andras föreställningar om oss. DERAS värde finns inte i MIN föreställning om dem.
Jag vet inte vad de gått genom i deras liv, lika lite som de vet något om mitt liv.
Det är skönt att komma ihåg att mitt värde inte finns i någons föreställning om mig, mitt liv, min livshistoria.
Lika lite som mina tankar om andras liv och leverne påverkar värdet av deras liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar