NÅD

Läste igenom gamla anteckningar jag gjort.

 Ett ord som nästan hade fallit i glömska började tala till mig: NÅD.

I vår tid och vår vardag pratar vi sällan om nåd. Vi ber inte om nåd, vi ger ingen nåd.

Vi vet knappt vad nåd är.

Nåd-nåd-nåd....

Att bli benådad är att få sin frihet åter. Att visa nåd är att ge fri. Från vad behöver du bli benådad?

Jag själv kämpar mycket med att våga lita på att jag duger och räcker till. Jag behöver inte vara bäst, jag behöver inte hela tiden "slåss" för min rätt att finnas till och verka. 

För en vecka sedan hade jag ett möte som jag förberett mig för och oroat mig för i en lång tid. Jag var beredd på strid. När mötet sedan började möttes jag av NÅD. Ingen som ifrågasatte mig, ingen som ville mig illa. 

Var Nådig mot dig själv. Ge dig själv Nåd. Du behöver inte strida. 

Nåd vänner!

Jämföra?

Vem jämför Du dig med?
Jag har fått gå en lång väg för att förstå att jag duger och räcker till. Att mina gåvor är ämnade för mig. Mitt uttryckssätt är mitt, ingen annans.
Ett syskon, en vän, en förälder, släkting, arbetskamrat, kollega, tävlings motståndare kan ha liknade gåvor och förutsättningar, men uppsättningen gåvor är aldrig identiska. Och du duger som du är! Och det är meningen att du skall vara den du är ämnad till att vara-ingen annan!
En sekund långsammare, lite slarvigare, tjockare, spelar ingen roll för du har din plats att fylla.
Och fastän ingen klappar dig på axeln, berömmer eller säger-Vad bra! Får Du lita på att du duger och räcker till. Just sådan Du är.

Dina ord

Tala vackert till dig själv.
Du gör dig illa med ditt negativa språk.
-jag är en sådan......

Orden skär i  hjärtat.

Du är vacker och värdefull, för Gud skapade dig sådan.
Hans tankar och planer för ditt liv är goda.

Du räcker, du duger du är mer därtill!

Perfekt men inte fullkomlig!

Perfekt men inte fullkomlig, halsband av icke fullkomliga sötvattenspärlor, helt PERFEKT!

I denna stund, just nu, känner jag mig allt annat än tillräcklig och användbar. Jag förvånas över hur snabbt känslan av att vara tillfreds kan bytas mot missnöje.  Men jag håller på att öva mig i att inte låta andras krav, förväntningar och missnöjen får fotfäste i mitt känsloliv.

Jag är inte fullkomlig.
Men perfekt som den  jag är. Med mina gåvor och mina anlag.
Jag är inte fullkomlig, kommer aldrig att bli. Men jag får känna glädje över mitt liv. Andras liv kan jag inte bära på mina axlar.

Jag övar.


Boktips till läs sugna: Drunkna inte i dina känslor- av Maggan Hägglund och Doris Dhalin