känslan av att vara tillfreds!

Att våga språnget

Tillfreds. Till freds.
Den här hösten har jag känt mig tillfreds. Tillfreds med livet.
Efter att ha önskat, längtat och drömt, har jag äntligen denna höst haft möjligheten att göra det jag önskat. Studerat konst. Jag känner en stor tacksamhet för möjligheten jag fått. Och det underbara är att jag efter julen får fortsätta! Att kasta sig ut och lita på att det bär var en lång kamp jag gick med mig själv, min längtan och önskan att göra det Gud ämnat mig till att göra.

Hösten 2013

Crysantemum- Jag talar sanning

Förra helgen var det dags för Naisten viikonloppu i Lapua. En otrolig helg! Ni kommer att få se mera bilder därifrån så småningom. Jag hade fått i uppgift att dekorera festsalen och göra ett stilla rum. Ett bönerum och  rum för vila. Under sommaren och hösten har jag njutit av att måla. Akryl och kol målar jag helst. Många av tavlorna har varit bönetavlor för mig själv och ett sätt att bearbeta mina egna frågeställningar och funderingar om livet. Tavlorna fick bli bönetavlor i det stilla rummet. Eftersom jag nu studerar till bildkonstnär känner jag stor tacksamhet över att få kombinera det som mitt hjärta brinner för det kreativa och kvinnoarbet inom församling och kyrka. Jag kommer antagligen att fortsätta måla med fokus på meditativ konst. I alla fall är det min egen önskan. Men det är det upp till Herren att visa vad han har för planer med mitt skapande.

Nu har jag igen försökt ställa in mitt fokus mot smyckestillverkning. Julmarknadernas tid är här och efter några år av stilje på den fronten ser jag framemot att få möta intresserade marknadsbesökare igen.  

Hur lever livet?

Vänskap- glasspets halsband Miia-smycken

Länge sedan det blivit ett smyckes inslag här på bloggen. Länge sedan jag över huvudtaget hunnit blogga!Tyvärr har inte tid eller krafter räckt till för att tillverka och fota smycken i höst, Miia-smycken har tillbringat en tid i dvala. Hösten har gått  i jobbets tecken, men också lite bildkonststudier har jag hunnit med. Fredagar har varit vigda för bildkonst. När huvudet är fullt av livshistorier och berättelser är det skönt att koppla av med konsthistoria och måleri. Ett skönt andningshål inför helgen.
Många håller antagligen med mig om att man behöver en motvikt till jobbet om man har ett människonära yrke. För mig är kreativiteten och skapandet viktigt, men också att ha tid att skriva och läsa ger krafter. Familjen behöver sitt och jag behöver tid med familjen.
Och det som jag saknar allra mest i det intensiva jobbrelaterade är tid för vänner, nära och kära.
När huvudet blir för fullt av jobb relaterade livsberättelser har jag omedvetet också minskat på telefonsamtal och besök till mina vänner. Och det känns som en stor förlust! För vänner ger kraft och perspektiv på livet.

Miia-smycken har fått leva ett liv i lådor denna höst. Pärlor och färdiga smycken har varit ner packade.
Till Er som undrar vart Miia-smycken.shoppen tagit vägen kan jag berätta att Miia-smycken fortsättningsvist finns till försäljning på www.hops-shop.fi men inte längre i en egen shop. Allt har sin tid.

Konsten att våga att vara

                                               Tänk så svårt det skall vara att VARA.
                                               Jag lever i en process.
                                               Mina tankar pendlar från då-tid till fram-tid
                                               sveper över nu-tid.

                                               Jag har valt att våga, fast jag inte vågar.
                                               En ständig kamp med mig själv och omvärldens förväntan.
                                               Tvivel och hopp.

                                               Jag är rädd att inte våga hela vägen
                                               Men jag vill våga