Tvärnita i semestern...

Semestern den efterlängtade har startat. Förväntningarna är skyhöga. Men i mig bor en isklump som inte vill smälta.
Brådskan jag hade ännu minuten innan jag stängde dörren till jobbet  bor kvar i mina muskler.
Jag tillåter inte min hjärna att gå ner i varv, för då, vad händer då? Kommer jag att bli en våt fläcka av tårar?  Kommer filmen att spelas upp igen?  Kommer mitt minne att svämmas över av alla möten, livshistorier, känslor? Jag orkar inte spela filmen en gång till, jag vill lägga det åt sidan utan att känna, tänka eller se!
Hjärna, hjärta och känslor rusar vidare, utan att tänka, känna eller vara varse om nuet. Jag vill inte stanna, för finns det något som fångar upp mig när tårarna kommer?

Låter det bekant? Semester, härligt ord, skyhöga förväntningar.

Ett klokt råd jag hörde på radion i fjol var att veckan innan semestern startar börja trappa ner.
Borde ha lytt rådet!
Nu sitter jag här efter  att ha åkt 500km/h och tvärnitat mitt i semestern.

Hoppas Ni får en rogivande semester! Ge Er tid att trappa ner! Tid att känna och tänka!

Känslan av osynlighet

Smärtan får mig att stanna upp.
-Blev jag "trampade på en öm tå"? - Lessen, förvirrad och sårad stannar jag till.
Orden som inte uttalades för att såra smärtar till.
Som att bli sparkad på en blånad, eller trampad på en redan ond tå känns smärtan.
Jag drar mig tillbaka.
Jag har inte ord för vad jag känner.

Stilla kommer tårarna.
Det är barnet i mig som gråter.
Det är minnet av något- jag vet inte vad.
Känslan av osynlighet.

Har de här orden, dolda i mitt indre, format mig till någon jag inte är?
Är det här en bit av mig själv som jag inte kommer ihåg?
Blev ordet en formel som spann sitt nät kring den jag skulle bli?

Jag låter smärtan sjunka in, låter mitt indre bli medvetet av osanningen.
Jag vill inte längre styras av osanningen.
Jag vill ha ljus!

"Herre Jesus, du ser min smärta, du ser mina sår.
 Smärtan från orden som format en felaktig bild av mig vill jag inte längre bära.
Tack för att Du tar emot varje sårat hjärta. Du renar och helar såren vi fått.
Tack för att det aldrig är försent att bli den Du ämnat oss till att vara."
Amen

Perfekt men inte fullkomlig!

Perfekt men inte fullkomlig, halsband av icke fullkomliga sötvattenspärlor, helt PERFEKT!

I denna stund, just nu, känner jag mig allt annat än tillräcklig och användbar. Jag förvånas över hur snabbt känslan av att vara tillfreds kan bytas mot missnöje.  Men jag håller på att öva mig i att inte låta andras krav, förväntningar och missnöjen får fotfäste i mitt känsloliv.

Jag är inte fullkomlig.
Men perfekt som den  jag är. Med mina gåvor och mina anlag.
Jag är inte fullkomlig, kommer aldrig att bli. Men jag får känna glädje över mitt liv. Andras liv kan jag inte bära på mina axlar.

Jag övar.


Boktips till läs sugna: Drunkna inte i dina känslor- av Maggan Hägglund och Doris Dhalin

Förlösande tankar

Somliga tankar kommer plötsligt, andra gånger kan man ana tankarna och resonemangen innan de blivit till konkreta tankar. Som en aning eller känsla man burit med sig en lång tid men inte fått fatt på. Sen plötsligt bara "föds" tanken och den är så förlösande och självklar.

Jag har en känsla som jag länge försökt fånga. Jag bara anar och känner den ibland. Stundvis känns den alldeles nära och nåbar, så smiter den iväg igen.

För att fånga tanken behövs stillhet men just nu är stillhet en bristvara och jag får nöja mig med att känna mina tankar svischa förbi.

Känslor behöver inte alltid vara himlastormande, djupa eller märkvärdiga. De kan vara små lätta vingslag i ett trött sinne. En känsla som jag  håller på att lära mig är tillräcklighet.

Jag räcker till PUNKT. De krav som ställs på mig påverkar inte mitt värde. Och ett nej på en annans förväntan är inte ett nederlag, det kan vara början till ett helande.

Dina uppgifter är inte mina uppgifter, ditt kall är inte mitt kall. Mina gränser är mina gränser och dina gränser är dina gränser.

I dag hörde jag min mun säga saker som jag bara anat att mitt hjärta känner. Jag smakar på orden, undrar och tänker. Kanske det är just det som är sanningen. Ordet som jag inte visste men som ändå fanns.

Kanske jag behövde bli varse sanningen för att kunna gå vidare. Nästa ord smakar jag redan på tungan. ett nytt ord, ett spännande ord. Förändring.

Fredag i hjärtat

                                               Jag har fredag i bröstet fast det bara är torsdag
                                                            Hjärtat är lätt som en fjäder

                                                         Jag har gjort mitt dagsverk klart
                                                         Just nu finns det inga bekymmer

                                                       


                                                       
                                                                  

Kom sätt dig här vid Källan

                                                            Kom sätt dig här vid Källan
                                                                    här är vattnet klart

                                                              Låt ditt inre nu bli stilla
                                                              vattnet svalkar underbart

                                                           Kom sätt dig här vid Källan
                                                                  här är vattnet rent

                                                            Drick tills törsten slocknat
                                                                svalka dina trötta ben

                                                           Kom sätt dig här vid Källan
                                                              här behöver du inte mer

                                                     bara vara stilla och stressa inte mer

                                                           Kom sätt dig här vid Källan
                                                            

                                                                                             Miia 2012

                                                         
                             

                                                           

Ömtåligt, tåligt, ömt

Min hud är ställvis tunn och sårbar.
En blick, ett ord kan få huden att gå sönder.
Det hjälper inte att intala sig att inget känns, att jag inte såg eller hörde.

Huden går sönder.

Tåligt, ömt helar Han min ömtålighet.
Berättar att i min bräcklighet finns en styrka.

Att huden finns där, inte ett ogenomträngligt pansar utan ett tunt, tunt lager av levande celler som andas och känner. Mina skråmor och sår kommer att läka.