Det fanns en tid, och det är inte så länge sedan, när överleva var det som gällde.
Jag har färdats från barnlängtan till ensamhetslängtan, till att känna mig tillfreds.
Jag har gråtit över månader som gick utan något nytt liv att bära, till att känna att jag är nöjd och mätt på att bära liv. Däremellan ryms tre barn och femton år.
Livet är inte lika som det var för tolv år sedan. Livet är inte detsamma som det var för fem år sedan.
Mina känslor och mina tankar har förändrats. Jag själv är en annan men ändå den samma.
Jag har lärt mig att det som jag betraktade som en lottovinst också krävde sitt.
Livet går inte att styra eller förutse. Människor förändras, också jag. Man kan aldrig veta på förhand hur något är. Förändras är inte farligt, det hör till livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar