Som jag har längtat!
Men vilken kamp jag kämpar för att komma till ro!
Hela mitt väsen skriker efter vila.
Men allt som blivit ogjort, alla måsten och borden; bara skriker ut sitt-GÖR!
Semester...
det är väl inte att prestera allt det extra, som inte annars blir gjort?
Mina muskler är ännu i beredskap, min hjärna arbetar på högtryck
Men mitt indre säger stop. Stanna, vila.
T.o.m barnen känner av kampen. - Det finns inget att göra! Jag orkar inte! Vill inte... Alla bara bråkar med mig!
Ännu i dag får tvättmasinen och diskmasinen arbeta,
Sakerna plockas upp. Damsugen surra.
Men sen, sen ska jag bara vara....
Semester....
Jag känner så igen det där, fastän jag för tillfället är arbetslös, men alla andra är ju lediga och har semester, så det blir lite samma känsla. Och så minns jag ju det från när jag hade semester sist. även om det i år också blandas med känslan, men jag då, när får jag ledigt från att vara arbetslös, hemmamma, alltid finnas till hands. . . .
SvaraRadera