söndag 27 februari 2011

Nominering...


Fick just ett trevligt meddelande! Komigenbloggen har nominerat miia-smycken bloggen till Stylish blogger
 award. Tusen Tack! Det värmde!

Emellanåt glömmer jag varför jag skriver. Ibland tvivlar jag på det jag gör, men när någon sänder en hälsning eller kommentar känns det igen meningsfullt.

Till awarden hör att man skall berätta sju hemligheter om sig själv. Jag vill istället berätta 7 värdefulla och viktiga saker för Er.

1. Jag är mor till tre döttrar.

2. Jag är Lyckligt gift med min man sedan snart 16 år.

3. Jag har fått uppleva hur mitt liv förändrats från slavisk jantelag till ett liv i frihet.

4. Jag håller på att lära mig att leva ärligt mot mitt rätta jag.

5. Med min blogg vill jag nå kvinnor som liksom jag brottas med tankar om att duga och vara tillräcklig.

6. Jag drömmer om en egen web-shop, en gårdsbutik och ett självförsörjande företag.

7. Jag älskar att läsa. För många år sedan ledsnades min man på att jag läste ut alla böcker så snabbt så han började köpa finska böcker till mig. Tyvärr läser jag nästan lika snabbt finska som svenska så hans plan gick i stöpet.


Awardet vill jag ge vidare till några bloggar jag tycker om.Egentligen ska man ge vidare till 15 st, men jag läser inte så många. Jag läser istället nästan dagligen de bloggar jag tycker om. Jag tycker om ärlighet. Därför nominerar jag följande bloggar: lundagard.fi , lopptorget.ratata.fi , komigenbloggen De har alla  redan blivit nominerad men får absolut min "röst" för "stiliga",ärliga och intressanta, trevliga, icke skrytsamma bloggar.

Tack och hoppas Ni som läser bloggen får uppleva det jag vill dela med Er. Att Ni är värdefulla och viktiga!

Miia

lördag 26 februari 2011

Inventering!

I dag har vi städat äldsta dotterns skåp.
Under tre timmar plockade vi igenom  gamla "skatter".
Pyssel-papper, tyg, gamla teckningar, gamla förpackningar,
leksaker, pärlor, kritor, pennor, dockor, nallar, böcker och lego.

Allt som är trasigt eller skräp slänger vi bort.
Det som är helt och någon annan har glädje av sätter vi i "ge bort" lådan.
Och tillbaka i skåpen plockas det som är helt, användbart och värt att sparas.

Jag har också fått göra en liknande inventering i mitt indre.
Speciellt under den senaste tiden har jag fått "slänga bort" ganska mycket av mina gamla principer,
mina åsikter och värderingar. Jag har fått ställa om min inställning till livet.

Mitt under städningen frågade jag min dotter om det är svårt att slänga bort gamla saker.
Hon tvekar en liten stund, sen svarar hon: -Nej, skönt!

Precis samma tvekan och brottningsmatsch har jag haft när jag blivit tvungen att omvärdera principer, åsikter och värderingar. Men lika som min dotter har jag fått konstatera att det är skönt att släppa gammalt "skräp" som bara binder mig till ett liv jag inte vill leva.

Min dotter hittade saker hon sökt men slarvat bort i röran.
Likadant känns det för mig. Jag har inventerat, slängt, släppt taget om och hittat sådant jag slarvat bort.
Och jag har hittat viktiga saker i mitt liv som jag inte visste om.

torsdag 24 februari 2011

Sommarkänsla!

Förra veckan fick jag ett trevligt mail.
Mailet gällde sommaren.

En trevlig förfrågan om jag är intresserad att ha mina smycken till försäljning på Café Bryggan i sommar!
Visst är jag det!

Öja, där Cafét ligger, är för mig starkt förknippat med sommar eftersom mormor och morfars sommarhus fanns där när jag var liten. Så för mig är Öja det samma som sommar.

Vi har besökt Café bryggan några gånger under de senaste somrarna för att äta en glass och dricka en kaffekopp. En kväll bjöds vi på trevlig underhållning med musik och sång. En sommarteater pjäs har vi sett och någon sommarGudstjänst har vi besökt och alla gånger har det varit trevligt och mycket folk.

Så att få sälja sina smycken på Café bryggan känns bra.

Nu bubblar det av inspiration! Och det känns inte alls länge till sommaren.
Igår när jag besökt bryggan såg det så här vitt och vackert ut, men om bara några månader ligger vattnet blått och lockande nedanför bryggan.

Härligt att få se framåt mot sommaren!


tisdag 22 februari 2011

Att få mer än man bett om!

I går kväll besökte jag mina föräldrar.De har besökt mina syskon och kom hem med gåvor till alla i vår familj. Barnen gladde sig över sina gåvor och det gör jag också.

Jag hade gjort en pärlbeställning som mamma lovat hämta åt mig. Men när hon räckte över påsen kände jag att den var mycket tyngre än vad den borde varit.

Innuti påsen låg min beställning och en stor påse med härliga glaspärlor som min mamma köpt till mig.
I ett  kuvärt fanns pärlor som min syster valt ut och som hon ville ge mig.
I ett annat kuvärt fanns ett brev med en uppmuntran.

Jag kände mig överväldigad och glad. Tänk att de ville ge mig allt det här!

Ibland ber vi om en sak och förväntar oss att möjligen, kanske, få just det vi bett om eller kanske lite mindre, men det kan vi också acceptera. Men så får vi i överflöd och då har vi svårt att förstår och greppa vad vi fått. 

Nu tänker jag glädja mig över de nya pärlorna jag fått. Det skall bli nya kreationer till våren. På bilden ser du endel av de pärlor jag fick och min beställning. Till vänster pärlorna min syster valt, i mitten sötvattenspärlorna jag beställt och till höger glaspärlorna mamma gav.
Vilken härlig vårgrönska av pärlor. Det lockar min fantasi och kreativitet att tänka ut nya skapelser.

Och jag tänker fortsätta be om det jag önskar, för jag vet att mina böner blir hörda och ibland blir bönesvaret så överväldigande att jag inte ens förstår svarets storhet.

söndag 20 februari 2011

Glädjen i att lära sig nytt!

Som jag tidigare skrev i ett inlägg har jag anmält mig till flera kurser i vår. En av kurserna jag anmält mig till är en silver-kedjor kurs.

Det kändes ganska pirrigt att gå på kurs igen. Det är alltid spännande att se vem de andra deltagarna är och hur läraren är.

Den här läraren var bra. Hon gav varje elev peronlig undervisning och tog sig tid att se alla elevernas arbeten och ge peronlig handledning i teknik.
På kursen blandades nybörjare och erfarna kedjemakare. Och den här gången tillhör jag nybörjarna.

Jag fick gång på gång påminna mig själv om att det inte var någon tävling jag deltog i. Jag fick påminna mig om att njuta och ta in så mycket kunskap som möjligt och att också ge mig tid att prata med mina trevliga bordsgrannar.

Nästa onsdag ska jag ta mig tid att njuta ännu mera. För nog är det härligt att tillsammans med andra få lära sig nya saker. Och på onsdag då vill jag också gå kring bordet och beundra dom andras arbeten- det glömde jag bort i min iver förra veckan.

lördag 19 februari 2011

Att dela!


Går kvällens kvinnokväll bjöd på många pärlor.
Att få dela andra kvinnors tankar om sitt livs pärlor känns stort.

Somliga pärlor skimrar strålande och klart. Sprider en naturlig skönhet och värme.
Andra pärlor är fulla av sprickor. Men också de har en skönhet.

Glädje, smärta, sorg och förundran delade vi med varandra.

Vilken otrolig förmån att få ta del av andra människors tankar om det som format deras liv, det som smärtar i deras liv. Deras drömmar och önskningar.

Vi delade tårar och skratt. Förundrades över pärlornas skönhet och försjönk i våra egna tankar när livs såren gjorde sig påminda.

Tack för alla pärlor Ni gav mig!

fredag 18 februari 2011

Pärlor


Nu sitter jag med fjärilar i magen!
Spänd av förväntan, en aning oro och försiktigt spirande glädje.
I kväll skall jag prata om mina "livspärlor" på Naistenilta  kvinnokväll) i Kokkola (Karleby)

Tankarna flackar från klädval, allt som skall förberedas, några örhängen o armband jag borde hinna tillverka, duken skall strykas och framförallt behöver jag stillhet för att fokusera på det som är det viktiga, livspärlorna.

För att hitta livspärlor behöver man öppna sitt livs musselskal.
Det gör ont, skalet vill inte öppnas.
Somliga saker önskar man bara få glömma och gömma.
Men det är det gnagande sandkornet, eller skadan i musslans pärlemor som kan bli till en pärla.

Men jag hoppas att genom att berätta om mina pärlor kan någon annan upptäcka sina pärlor
och skönheten i deras liv.

onsdag 16 februari 2011

Närvaro

Vinter morgonens ljus får mig att kisa med ögonen.
 Kölden biter i mina kinder.
 Andedräkter bildar ett vitt moln kring min mun.
Hela världen är vit.

När jag går den korta biten från postlådan hem överväldigas jag av naturens skönhet.
 Solen som bryter genom moltäcket får luftens iskristaller att gnistra och dansa inför mina ögon.
Så stilla och klar luften är.

Hela världen är täckt av ett vitt täcke av lättaste pudersnö.
Rådjurets spår på vägen, harens i skogsbrynet.
Allt i en blå-bruten vit värld av renhet.

Mitt inre fylls av ett stilla förundran och glädje.
Sällan har jag känt mig så tillfreds och så närvarande
som just då i morgonköldens vita värld.

-------------------------------------------------------------------------------

Fotografiet är taget i morse i det vinter blå-vita morgonskenet. I pudersnön ligger ett nytt sett smycken. Halsband, armband och örhängen av krakelerat glas och vita sötvattenspärlor. Halsband och armband i "blomstrande" glasgirlanger passar  bra som fest smycke t.ex. som brudsmycke.

söndag 13 februari 2011

Älskvärda varje dag!

I morgon är det Alla hjärtansdag, vändagen.

Vi människor längtar efter att bli uppskattade och älskade. Inte bara en dag om året, utan varje dag.
I mitt inre finns en längtan efter att känna mig älskad och älskvärd.
Den känslan är sammankopplad med mina egna tankar om mig själv och hur jag har blivit bemött.

Sällan tala  vi om för varandra vad andra betyder för oss.
Som om det skulle vara skamligt att älska, att bry sig om, eller vara beroende av någon annan.

För mig är det inte enkelt att säga högt till mina nära vad De betyder för mig. Jag känner min villsen och vet inte vad jag skall säga. Men jag vill komma över min tafatthet och min ängslan. Att visa kärlek är inget skamligt, det är inget tecken på svaghet. Det är att möta en annan människa, en människa som är viktig för mig och bekräfta dennes värde i mitt liv.

Jag tror att lika viktigt som att kunna älska andra är det att våga älska sig själv, och det är ju där den riktiga svårigheten ligger...

Kanske den här vändagen får vara dagen vi ser med lite mera vänliga ögon på oss själv. Den här dagen som vi kan släppa lite av alla tankar om måsten och borden som skall hända före vi kan acceptera oss själva och kanske vi kan ge "nåd" åt oss själva att känna oss älskvärda.

Varje människa är Älskvärd- också Du och jag.

Trevlig vändag!
--------------------------------------------------------------------------------------------------
På bilden två halsband kallade "Liv". Ett mörkt och ett ljust. Halsbanden är tillverkade av sötvattenspärlor och små mellanpärlor i glas. Vacker detalj av ett hjärta med dags-sländor.

lördag 12 februari 2011

Livspärlor!

Jag har blivit tillfrågad att komma och dela med mig av mina livs "pärlor" på en kvinnokväll.
När jag tänker på mina "pärlor" känns det ganska talande med det här armbandet.
En "tråd" som bär pärlorna,en tråd som slingrar sig fram från pärla till pärla.

Några av mina pärlor har  haft sorgens djupblå-toner, andra ljuv himmelsblå.
Liksom fasettslipade glaspärlor ser pärlorna  olika ut i vilket sken man ser på dem.
Jag vill välja att se dem i ett varmt kärleksfullt ljus, för det är ju mitt liv.

Vissa "pärlor" gör ont ännu.
Andra har gått från sorg-blå till blåaste lyckoblå eller t.o.m himmelsblå.

_____________________________________________________________________
Jag har hittat nya intressanta tekniker att använda i mitt skapande. Silvertråd är ett material jag tycker om. Lämpligt mjukt att böja förhand, vackert och tilltalande. I armbandet åvan används silvertråden som dekoration och för att hålla pärlorna på plats. Jag har varit lite försiktig att börja med nya tekniker för jag har varit rädd att mista något av min kreativitet och skapar lust. Nu när jag hittar nya material och tekniker känner jag bara en ännu större lust att skapa! Vilken lycka!

onsdag 9 februari 2011

Miia-smycken´s första år! Miia-smycken ensimmäinen vuosi!


Miia-smycken´s första år! WOW! Miia-smycken ensimmäinen vuosi! WOW!

Jag är förundrad och glad över mitt första år med Miia-smycken. Mycket har hänt! Drömmar har gått i uppfyllelse, nya drömmar har tillkommit och är under förverkligande!

tisdag 8 februari 2011

Fantastiskt!


Ibland behöver vi se med andra ögon på vårt liv.

En dag mötte jag min väninna i leksaksaffären. Vi stod länge, länge där  bland leksaskerna och pratade om vad som hänt i våra liv. Vi, jag och min väninna, lärde känna varandra för snart tre år sedan. Vi träffas inte ofta men för mig är vår vänskap mycket viktig.

Till en början pratade vi ditt och datt men om en stund blev samtalet djupare. Hon berättade om sitt liv och jag berättade om mitt liv.  Hon såg så avslappnad och glad ut. Hon berättade om hur hon fått lära sig att lämna saker ifrån sig, att inte bära bekymmer, inte försöka "ordna" allting. Jag beundrar min vän som lärt sig lämna saker och jag berättade för henne om min längtan, min oro och  mina önskningar.

Jag berättade om mitt missmod och mina tvivel, mina önskningar och drömmar som kändes så avlägsna och svåra att nå. Min väninna lyssnade och så började en intressant dialog. Jag berättade om mina drömmar och vartefter jag uttalade en bit av min dröm kom jag ihåg något som redan hänt i mitt liv.
Min väninna strålade av lycka och med tårarna i ögonen bekräftade hon-Mahtavaa (Fantastiskt!)Miia!!
efter varje ny detalj jag påmindes om.

Jad behövde bli påmind om allt det jag fått uppleva, allt som förverkligats i mitt liv. Och jag instämmer med min väninna: -Mahtavaa! Fantastiskt!

___________________________________________________________________

På de senaste tre åren har mitt liv förändrats mycket.
Jag har fått börja använda mina kreativa gåvor och jag har fått bli mera hel som människa.
Mina texter här på bloggen hoppas jag ska få starta tankeprocesser i ditt liv.
Jag hoppas att texterna skall få ge dig tröst, hopp och mod till ditt liv.
Hör gärna av dig till mig om du har tanka eller frågor du vill dela.

Till att ge Er en framtid och ett Hopp!       Jer 29:11
Miia

torsdag 3 februari 2011

Drömmar och uppmuntran!



I dag har jag drabbats av tvivel och missmod, intensiva stunder när jag känner mig löjlig och värdelös.

Jag skulle så gärna spränga gränser och nå högre och längre. Mina drömmar känns så stora idag och ouppnåbara.

Plötsligt just när mina trötta mamma nerver finns alldeles på ytan, mina drömmar känns onåbara och ännu ett vardagsärende måste uträttas,får jag uppmuntran från oväntat håll.

Tack snälla Du som uppmuntrade mig i dag!
Det kändes som om solen plötsligt torkade bort dimman som lagt sig över mina ögon och jag kunde se klart igen! 

Med den här texten vill jag sprida lite solsken och påminna Er om att Ni är värdefulla och inte alls löjliga.
Vilka drömmar Ni än bär på. Era drömmar kan vara just sådana drömmar som berör andra!
Fortsätt drömma och uppmuntra varandra!