fredag 23 december 2011

söndag 4 december 2011

Älskad, inte bortskämd!


-Jag är så bortskämd! säger jag till min mamma.

Jag hajar till vid mitt ordval. Bortskämd?
Varför väljer jag ett ord som är negativt laddad? Bortskämd?
Inte är jag bortskämd för att jag har människor som rikt älskar och visar sin kärlek.
Det jag innerst inne menade är att jag är rikt Älskad!

Bortskämd betyder; van att få som man vill. Och det är inte så jag känner det.

Den senaste tiden har jag fått tjänster och gåvor av människor som älskar mig.
Förra fredagen och igår städade min man vårt hus. Vi har inte delat upp hushållsuppgifterna hos oss, men städningen brukar falla på mig. Nu har min Älskade två veckor irad städat vårt hus.
För mig är det kärlek! Min man hatar nämligen att städa...
- Jag gjorde det för att jag vet hur glad du blir, sa min man.
Det är kärlek.

Förra veckan meddelade mamma en helt vanlig vardag att hon kommer med mat till oss.
Vilken gåva! Att veta att min mamma av kärlek tillrett mat till vår familj och på det sättet underlättat för mig betyder jätte mycket, det betyder kärlek.

Mina föräldrar  ber för mig och visar sitt stöd. Det betyder oerhört mycket att veta att de närmaste bryr sig om hur jag har det och hur det går för mig. Det är inte att skämma bort, det är att Älska!

Att Älska är inte det samma som att skämma bort. Alla behöver bli Älskade.
Vi behöver kärlek och omsorg.

Det är ingen svaghet eller tecken på bortskämdhet att bli Älskad!
Det är en förmån!

____________________________________________________________________
Tack Alla som besökte Julhuset i Kronoby!
För mig betyder det mycket att få möta Er som använder mina smycken!
Speciellt värmer det hjärtat att få höra att Ni uppskattar och använder de smycken Ni köpt eller fått i gåva! Tack för alla samtal och positiva ord!

söndag 27 november 2011

Jag säger NEJ!


NEJ! Nej Tack! Nej det går inte! Tyvärr, jag kan inte! NEJ,nej,NEJ, nej!
Jag är tvungen att bli vän med ordet NEJ.

Att säga nej till saker som inte intresserar är inte svårt.
Men att välja bort det som skulle vara roligt eller intressant är värre.

Jag övar att säger nej.
Känner mig skyldig och dålig och illojal.
Men jag är lojal. Lojal mot mina krafter och min förmåga just nu.

För vem kan veta  var mina gränser går om jag inte talar om var gränsen går.

Jag övar att säga NEJ, vänligt men bestämt.
På jobbet, till vänner, i familjen och framförallt till mig själv.
Det är svårast att övertyga mig själv. För nog kan jag väl sträcka mig lite till?!?!
Men nu säger jag NEJ! NEJ, NEJ, NEJ!
Vänligt men bestämt! NEJ!

torsdag 24 november 2011

Hemma!


Förra veckan tag jag ett stort steg och packade upp min toalettväska.
Det låter så löjligt. Så banalt och smått. Men för mig var det ett stort steg.

Nå står tandbortsen i en egen mugg.
Sminket i en fin vit kopp, på min egen hylla.

När jag tömde väskan grät jag.
Det gjorde fysiskt ont att rota sig.

Mina armar värker, som efter en häftig lång gråt,
fast det bara var några stilla tårar som sakta rann ner för min kind.

Jag är hemma.
Jag har bott här tillsammans med min familj i flera år redan.
Jag har inte varit borta eller på resa.
Jag har bara inte vågat steget att låta mina rötter söka sig ner i denhär jorden.

fredag 18 november 2011

Det finns inga ord


                                                               Det finns inga ord
                                                                    ensamhet
                                                                     längtan
                                                                       sorg

                                                                      Bara
                                                                        ett
                                                                    Bli Till

                                                                   ogripbart
                                                                   obegripbart
                                                                       nytt




                                                                                                    Miia
                                                                   
                                                                    

                                                                    






                                                                     
                                                                
        
                                                

söndag 13 november 2011

Årsringar, avskalande och kärnan


I går läste jag betraktelse som fick mig att stanna upp. Jag läser Tomas Sjödins bok "Jag lutar åt Gud".
Där skriver han om hur de skrapar utsidan av sitt gamla hus och hur han fascineras av det tätväxta virket, med tättsittande årsringar. Hur friskt, stadigt och bra virket ännu är efter hundra år.

Bilden talar till mig.

Uppvuxen i skogen med en pappa som tycker om skogsarbete är bilden bekant. 
Som barn har jag räknat årsringarna på stubbar, 40..50...70...hur många år?
Kärnan tät,tät går knappt att räkna.

Min man täljer pilbågar. Han söker ett träslag där årsringarna är synliga och där han kan skala av årsring för årsring från träbiten för att sen formas till en sirlig pilbåge att skjuta med.
Jag har sett på hans tålmodiga arbete. Koncentrerat smeker han träbiten, lätt lätt för han kniven över trät och skalar varsamt av ett skikt åtgången.

Bilden av trä som vuxit i skikt och sedan skalas av smärtar nästan. Det känns som mitt liv.
Just nu känner jag hur jag igen är "under konstruktion". Ett nytt lager tas bort med varsam hand. Jag förstår inte orsaken. Jag ser absolut inte vad slutresultatet kommer att bli.

Att avskalas är smärtsamt.
Jag vill protestera. Gud, du har ju redan skalat av! Finns det fortfarande så mycket arbete kvar i mig?

Mina årsringar kan inte vara många.
Men det är kanske så han vill ha oss.
Bara kärnan kvar.

torsdag 10 november 2011

Parentes!


Det här är en parentes!

Inte ett blogginlägg bland dom andra.
Jag ska berätta för Er om mitt liv, en liten glimt.

Jag är gift, har varit gift  i 16 år redan.
Jag Älskar min man. Han är min trygghet, min älskade som jag vill bli gammal tillsammans med.
Tillsammans har vi tre barn, tre döttrar. De är mina ögonstenar. Det dyrbaraste jag har.

Jag är mitt i livet. Nästa födelsedag blir mitt trettiosjunde.
Jag är en tänkare som samlar pärlor. Tankar att dela med andra. Tankar som vi kvinnor mitt i livet bär på och som skaver och gnager och ibland blir till En pärla som kan glädja andra.

Jag har haft sorger, tunga perioder i livet. Tvivlat på mig själv. Mist min tro till människor och Gud. Perioder av förtvivlan och krossade drömmar. Jag har mött omsorg och kärlek. Fått lära mig lita på nytt. Varit barnlös och barnrik. Hemma mamma och yrkesverksam. Smal och tjock. Frisk och sjuk.
Helt vanlig och unik! Guldkorn och skit. Haft drömmar som fått vänta. Omprioeriterat och blivit överraskad av livet.

Mitt dagliga arbete går ut på att förebygga hälsa.
Miia-smycken är mitt företag som får några timmar i veckan.

Min identitet är formad av två språk, två kulturer.
Jag är troende Kristen. Jag tror att Gud har en plan för mitt liv.

Min önskan är att få vara med och lyfta upp kvinnor och berätta för dem att de är värdefulla,
de har ett värde och deras liv har en mening.

Och varför denna parentes?

För att berätta att mitt liv ganska lika ditt.
Med jobb, barn, man, bakgrund och drömmar.
Därför berättar jag det här för dig.

fredag 4 november 2011

Saknad


Saknad är förunderligt.

Saknad kan komma smygande och bli en värk i kroppen.
Saknad kan vara en bitterljuv melodi som spelar sakta i bakgrunden ett helt liv.
Saknad kan vara intensivt som bländande ljus en klar vinterdag.

Saknad kan omfamna och vagga dig till ro, fylld av minnen och kärleksfulla ord.

onsdag 26 oktober 2011

Vila mitt hjärta!

Sitter i soffan med min lilla tätt vid mitt hjärta.
Vila mitt lilla hjärta!

Viskningen är inte bara för henne som sitter i min famn
jag viskar till mitt eget hjärta.
Vila

Jag är hemma med sjukt barn
Igen

Dagen är ledig
men  jag kan inte koppla av
för jag är inte på jobb

Vila mitt hjärta!
Vila!

lördag 22 oktober 2011

Nya steg- spännande och skrämmande


Att ta nya steg känns spännande och skrämmande. Och ibland behövs små puffar av andra!

I går gjorde jag ett besök till ett företag för att visa mina smycken. En väninna som bor i närheten av företaget har vid några tillfällen tipsat och puffat på. Men att våga nya steg och pröva på nytt kan vara skrämmande fast det är något man vill och drömmer om.

Jag tror det gäller också andra sorters nya steg.
Ett nytt jobb. En ny boningsort, ta kontakt med en människa man inte känner men vill lära känna.
Att våga sätta gränser. Våga säga nej- när man alltid tidigare sagt ja.
Våga stanna upp i livet, eller våga gå framåt.

Ibland behövs det tid för att våga och ibland behövs en vän som puffar på!

Ett litet urval av mina smycken kommer att finnas till försäljning i företagets presentbutik. Besöket gick bra och var på alla sätt positivt. Kan inte säga annat än att det känns spännande och rolig!

Ett litet steg framåt. Med spänning ser jag framemot fortsättningen!

Tack vännen min som puffade på och trodde på mig!
Det gav mig mod att våga!

tisdag 18 oktober 2011

Jag söker Ditt ansikte


Jag söker Ditt ansikte. I mitt indre söker jag ditt svar. Jag lyssnar in. Hur ska jag fortsätta?

Som babyn med sin blick söker mammas blick, söker jag Dig.
Lika frågande som barnet som inte vet vad som förväntas sitter jag still och ser.

Vad vill Du? Vart är Vi på väg?

Tack för att jag får lita på att fast jag inte ser eller vet, har Du full kontroll!



                                                          

                                                          
                                


                              

torsdag 13 oktober 2011

Sedd




- Mimsen, hur mår du? Min gudmor fråga svävar i luften.
Det klickar till i mitt hjärta.

Någon har sett mig!
Den längtan jag burit på men inte kunnat ge ord.

Tårarna smyger upp i ögonen, hjärtat svämmar över.
Tänk att någon sett mig, mitt innersta jag!
Den lilla, det genuina, det ömtåliga som finns där innuti mig!

Det är nu snart fem år sedan, men den frågan påverkar mig ännu i dag.
Det var då jag behövde att någon såg mig, verkligen såg mig,
och brydde sig tillräckligt för att ställa frågan!

Hur har Du det?

söndag 9 oktober 2011

Genom glas





 Möt ditt indre
våga se
genom  
glas

se brustenhet
se sprickor

se hur dina
drömmar och tårar
blandas
med
Ljuset

till skönaste
skönt
vackraste ord

ingenting
 saknar betydelse
allt ingår
i planen
 ditt liv

Skönaste skönhet 
smärtsammaste brustenhet 




torsdag 6 oktober 2011

Vardags guld

Förra helgen deltog jag i en kvinnoweekend.
Balans- yttre tryck och indre vila var temat.

Jag tror att många tillsammans med mig känner igen trycket, kraven, behoven.
Kraven att orka, hinna,prestera. Behovet att lyckas.

Att få ta ett steg till sidan ibland är nödvändigt. 
Titta på den egna situation.

Vad är viktigt?
Hur kan jag ordna min vardag för att orka med familj, jobb, sådant som är värdefullt för mig.

Själv har jag gång efter gång fått göra nyorienteringar, välja bort också det som känns roligt, viktigt, intressant. När inte mitt eget förstånd räcker till har jag fått påminnas av hälsan, andra människor och Gud.

Jag skulle gärna expandera företaget, utbilda mig, förkovra mig innom jobbet, resa, inreda, skriva, skapa, föreläsa, ha tusen järn i elden. Men är den tiden nu?

Just nu skapar vi ett vardagsliv. Ett vardagsliv med små guldkorn.
Tänk att på kvällen få krypa ner i sin egna säng vetande att barnen mår bra, bägge har jobb och snart får vi några lediga dagar att spendera tillsammans.

 Sådär vardagsenkelt men värdefullt.

fredag 30 september 2011

Lotten föll på....

GRATTIS MINNA! Lotten föll på Minna! :) Du får två armband och en ring på posten! ta kontakt och meddela din adress! Trevlig helg till Er alla!

lördag 17 september 2011

GLÄDJE UTMANING

I går skrev jag om min längtan efter att få skratta från hjärtat.
Jag tror att många av oss vuxna alltför sällan får känna att vi skrattar från hjärtat.
Överhuvudtaget känner äkta glädje. Inte skadeglädje, inte triumf, inte tomt skratt åt råa-eller osmakliga skämt, utan verklig glädje som bottnar i glädje och lycka delad med en medmänniska.

Jag vill utmana dig att tänka När du skrattat från hjärtat och med vem du delade skrattet.

Om jag är riktigt ärlig så minns jag inte när jag senast skrattat riktigt från hjärtat sådär så att det friskat upp sinnet! Men tillsammans med mina ungdomsväninnor brukar skratten avlösa varandra. Och efter en kväll tillsammans brukar magen värka, kinderna strama och sinnet vara utvilat och glatt.
 Det är något extra skönt med vänner som känner och vet vem man är utan tittel, utan föreställning.

Ni ska få en glädje utmaning. Sprid glädje!
Skriv in och berätta om ett gott skratt. Skriv om en god vän att dela skrattet med eller om en händelse som varit upplyftande som Ni vill dela med andra!

Bland alla glädjespridare lottar jag ut armbanden och ringen på bilden!

Gissa vad de heter: Glädjetår och Pärlande skratt!
Sänd in din kommentar senast 30.9.2011 och Du sänd utmaningen vidare!

Illvrål från hjärtat

-Jag vill haa mammaaaa!- Fyra åringen illvrålar.
Jag vill bara haa mamma!

 Hon kan själv, behöver egentligen inte min hjälp med den enkla saken, men hon vill bara ha mamma!

-Nej, du kan själv!

Ofta uppför jag mig likadant.

-GUD hjälp mig! Illvrålar jag i min bön.
HJÄLP MIG!

Och jag vill inte själv och jag vill inte se den hjälp som Han redan ger mig, för den ser inte ut som jag tänkt mig! Och jag tänker inte försöka eller förstå!

Som tur är Gud tålmodig, det är inte jag. Som tur orkar han höra gnäll.
Som tur säger inte Gud som jag. Du kan själv, Jag sover ännu....


fredag 16 september 2011

Längtan efter skratt!

Lyssnar oftast på radio när jag åker bil. Tycker egentligen bäst om en blandning av musik och prat.
I dag knäppte jag igen på radion när jag åkte för att handla mat.

I radion spelade jazz.
En musikform som för mig är helt obegriplig att lyssna till, men antagligen helt ljuvlig att spela och sjunga. Av någon anledningen lät jag bli att byta kanal.

Ett skval av musik byttes till ett mummel-prat som jag inte aktivt lyssnade till. Plötsligt fångas mitt intresse.

- Nuförtiden använder vi huvudet ständigt, men lyckan sitter i kroppen...... Tidigare tyckte jag inte att jag var en så fysiskmänniska.......Ett porlande skatt avbryter prater

POFF! Som ett slag i magen! Oj vad jag LÄNGTAR efter skratt! Oj vad jag längtar efter att känna lycka i kroppen inte i knoppen!

Jag längar efter skrattet som porlar och tar över. Jag längtar efter skrattet som får magen att krampa och tårarna att rinna. Jag längtar efter ögon som strålar och en röst som inte bär för den är så fylld av skratt.

 Oj vad jag längtar i hela kroppen efter att skratta!

När har jag upphört att skratta så att jag kiknar?
När slutade jag att vara en "fysisk-människa", när blev jag bara en "tänkande-varelse"?

Längtar såå efter att få släppa lös ett porlande förlösande bubbel-gråt-kramp skratt utan att behöva tänka, skämmas eller hålla tillbaka!

måndag 12 september 2011

Över alla mått underbar....


                                                               Övermåttans underbar
                                                       över alla mått, mera än än underbar..
                                                     
                                                                        
                                       "Jag Tackar dig att jag är danad så övermåttans underbart.
                                       Ja, underbara är dina verk, min själ vet det väl." Ps 139:14

                                      

tisdag 6 september 2011

Systrar- pärlor i livet


Med spänning väntar jag på deltagarlistan till smyckestillverkningskursen jag lovat hålla i medborgarinstitutet. Mest är jag spänd på om jag når upp till andras förväntningar.
Lite rädd att deltagarna förväntar sig en mycket speciell och sprudlande lärare och så får de mig!
Helt vanlig, torr, praktisk och inte alls glamorös kvinna. För rund, ingen designer utbildning och helt vardaglig, bara jag!

I höst har jag fått fundera igenom varför jag gör vad jag gör.Vad är meningen?

Det är bra att bli påmind. Att hitta tillbaka till det viktiga-till kärnan.

Allt fick sin början när jag kände att mitt liv hade gått i kras och mitt liv fick en ny inriktning.
För några år sedan var jag mycket trasig. Jag kände att livet gått för hårt fram med mig.
Jag kände mig sviken av  människor, min tro och allt jag litat på.
Sakta har jag fått lära mig tillit igen. Blivit övertygad om att också jag har ett värde, är älskvärd, värdefull och mitt liv har en mening.

Jag tror att smyckestillverkningen, bloggen, fotograferingen och lärandet gavs mig för att jag skulle få känna glädje över att vara den jag är, känna glädje över det jag kan och se vad jag kan ge vidare.

Mina erfarenheter har satt djupa spår och i mitt hjärta känner jag att jag vill nå ut till mina systrar; kvinnor som känner sig svikna, fått mera sorg och smärta än de orkar bära. Mist sin tilltro till det goda. Systrar som bär sina livspärlor tätt slutna vid sina hjärtan utan att våga öppna sina händer och se vilka vackra smycken de kan göra av sina pärlor i livet.

Jag hoppas att Du som står med dina pärlor tättslutna vid ditt hjärta utan att våga öppna dina händer och sakt ska vågar öppna dina händer och se vad som getts dig, till ditt liv.

söndag 4 september 2011

Respekt


Mitt under samtalets gång börjar jag lyssna på vad jag själv säger.
Här står jag och säger saker som känns motsridigt , men som är sant.

Livsval  är inte konstanta och val är peronliga,
bundna till en viss tid och en viss livssituation.

Och det var just det som stannade mig mitt i samtalet.

Plötsligt hör jag mig själv säga saker som tidigare inte varit mina tankar
men som nu var min verklighet.

Jag har valt att stanna hemma med mina barn i många år.
Det var ett medvetet val. Ett val jag ville göra. Ett val jag hade möjlighet att göra. Ett val som har kännts viktigt, riktigt och värdefullt.

Inte ett enkelt val, i allafall inte ekonomiskt, inte sett ur samhällsperspektiv men ett rätt val för vår familj, för våra barn.Vi har valt att tacka Nej till sådant som inte passat vår familj och vår livssituation.

Men omständigheter förändras. Nu jobbar jag deltid. Det ger en ekonomisk trygghet.
Det ger mig också annat. Jag njuter av utmaningar och möjligheterna som mitt jobb ger.

De val vi gör är personliga.
Vi behöver inte rättfärdiga dem för någon annan, men för oss själva.
De val vi gör skall vara rätt för oss och vår familj.
Vi kan inte förvänta oss att andra skall till fullo förstå våra val, vårt liv är vårt, andras liv kan inte vi heller förstå. Men att respektera andras val, det kan vi välja att göra.
 Att helt och hållet kunna leva sig in i en annan människas livssituation går inte.
Men vi kan respektera andras val.

Ibland behöver vi lära oss att respektera våra egna förändrade livsval.













torsdag 1 september 2011

TACKSAM!


                                           I dag blev jag  påmind om hur värdefullt livet är!
                                           Tack att jag får leva!

                                         

onsdag 31 augusti 2011

VINNAREN ÄR......


VINNAREN TILL PRESENTKORTET TILL MIIA-SMYCKEN SHOP BLEV


HEIDI HAGNÄS!

GRATTIS!


TACK ALLA SOM DELTOG I UTLOTTNINGEN!

måndag 29 augusti 2011

Skattkammare

Innuti oss finns en skattkammare fylld av skatter och gåvor.
Men vågar vi inte öppna dörren till vårt indre går vi miste om allt det vi kunde få
om vi bara tordes öppna.

Somliga skatter är så vardagligt grå att vi inte kan se att det är skatter.
organisationsförmåga, glädje att göra mat, att ha ett troget hjärta, ett gott humör.
Vilka tråkiga egenskaper!

Tänk om jag i stället hade blivit musikalisk och känd
Kanske vacker eller lång
ha ett smittande skratt, var snabb och rapp

Men de gåvor som för dig är små och grå
Kan vara värdefulla gåvor ändå

för gåvor är till för dig
och mig
till att delas!


lördag 20 augusti 2011

Bomull kring hjärtat!

Älskvärd-armbandet hittas på www.hops-shop.fi

Min mommo bruka säga när hon bjöd visp-gröt (klappagröite)- He e som bomulle kring hjärta!

Förra veckan började jag jobba igen efter semestern. Lite motigt kändes det efter den sköna ledigheten.
Speciellt motigt kändes alla telefonsamtal jag måste göra.
Redan på förhand stålsatte jag mig.

Men allt förändrades när jag i mitt första telefonsamtal fick möta en varm, trevlig och vänlig röst.
- Som bomull kring hjärtat!! Tanken slog ner som en blixt! Precis som bomull kring hjärtat!

Tänk hur ett vänligt bemötande kan förändra allt!
All min oro och motighet bara försvann!

Tack snälla Du som spred lite bomull kring mitt hjärtat!
Det har jag glatt mig åt en hel vecka!
Och vet Ni , det var ett yttepytte litet, inte så viktigt i sig samtal, bland alla dom stora, svåra samtalen men det var det viktigast! Det gav glädje till hela veckan!



tisdag 16 augusti 2011

Maria tankar




och hon gömde allt och begrundade detta i sitt hjärta.......
Innuti mig finns en Maria


                                                             Jag är en Maria.
                                                             En begrundare...
                                                             en grubblare

                                                             en hjärte gömmare

                                                             mitt hjärta är fullt av gömmor

                                                             Små och stora händelser
                                                             Små livstankar som får växa och gro.
                                                             Tårar som inte blivit gråtna vattnar de små tankarna.

                                                            Skratten som inte skrattats värmer fröna
                                                            av tankeskärvor

                                                            Mina Maria tankar är min hemlighet.
                                                           


                                                            Våga tänka Dina Maria tankar!
                   I dag kanske ditt barn började skolan, en svindlande tanke för en mamma.
                   Det är tillåtet att känna och tänka! Att njuta av stunden och förundras.
                                                              Att förundras över livet!









tisdag 9 augusti 2011

Den mest värdefulla och Älskvärda är Du!


En kamp som jag tror vi är många som delar, är kampen att våga leva som De vi är Ämnade att vara.
På ett sunt sätt Älska sig själv och ha omsorg om sitt verkliga jag.

Jag tror att vi är ÄMNADE vara oss själv. Vi behöver inte prestera - förverkliga oss.
 Det vi är skapade till att vara, det finns redan och är vårt rätta jag. Och där mår vi bra.
Och vi SKA Älska oss själv, respektera våra behov och vårt innersta.

Men att se, våga se eller kunna se vem vi är, Det är det svåra.

Min kamp att vara Mig pågår hela tiden.
Vem är jag, vilka är mina uppgifter? Hur ska jag prioritera? Vad är mitt förhållande till mig själv, mina känslor, tankar, min kropp.Vad är mitt förhållande till andra och annat, min man, mina barn, föräldrar, vänner, arbetet, fritid, tro.

Jag har fått skala bort felaktiga tankar om mig själv lager efter lager.
Min bild av vem jag är har formats av hur jag tror att andra vill att jag ska vara,värderingar i min omgivning, uttalanden som jag fått höra om mig själv eller hur jag ska vara.

Många lögner och felaktigheter sitter hårt fast. Lögner som påverkar och drar ner.
En lång tid gick jag omkring och tänkte: Jag är en så trött mamma.... Det blev ett mantra som snurrade på och påverkade mig. tills jag förstod att det var en lögn som inte alls stämde och att de tankarna bara drog ner mig. Sanningen var att i något skede, flera år tidigare hade livet gått hårt åt mig och DÅ var jag trött. Det hade ingenting med moderskapet att göra. Det bara blev en livslögn som drog ner allting i mitt liv.

Hoppas Du får känna glädje över den Du är och Den Du är ÄMNAD att vara!
För Du är Älskvärd, Värdefull och Värd all respekt! Också för dig själv!













lördag 6 augusti 2011

Vinn presentkort till Miia-smycken shoppen! / Voita lahjakortti Miia-smycken kauppaan!


Delta i utlottningen av ett presentkort till Miia-smycken shoppen!
Osallistu Miia-smycken shopin lahjakortin arvontaan!

Det här är bloggens 200:ade inlägg!
Tämä on blogin 200:en kirjoitus!

Jag hoppas att bloggen fått vara till Glädje för andra!
Här på bloggen kan du läsa mina funderingar om livet och om Miia-smycken.
Miia-smycken riktar sig till Alla kvinnor oavsett ålder, livsituation eller yttre skönhet.

Min önskan är att mina smycken skall ge glädje till smyckesbärare och betraktare.
På samma sätt hoppas jag att bloggen får sprida glädje både till den som aktivt läser bloggen och De besökare som ibland sticker sig in eller De som"snubblar in" av misstag!

Jag Hoppas att Miia-smycken skall få mera spridning och hitta till flera läsare/ bärare och betraktare! Därför vill jag fira mitt 200:hundrade blogginlägg med en utlottning av ett presentkort till min shop!

Genom att länka din blogg till Miia-smycken shoppen eller gilla Miia-smycken på Facebook deltar du i utlottningen av ett presentkort á 50€ att använda i Miia-smycken.shoppen!

Skriv en kommentar och berätta att Du länkat Din blogg till shoppen så deltar Du i utlottningen( bilden ovan har en länk till shoppen)!
På Facebook kan Du gå med i Miia-smycken gruppen om Du inte redan är medlem och är Du redan medlem "gillar" du ulottningsinlägget!

Utlottningen sker 31.8.2011!

Toivon että Miia-smycken blogi on saanut olla iloksi muille!
Täällä blogilla saat lukea minun ajatuksia elämästä ja Miia-smyckenistä.
Miia-smycken on suunnattu kaikille naisille ikää, elämäntilannetta tai ulkoista kauneutta riipumatta.

Toivon että koruni saisivat antaa iloa korunkantajille ja katselijoille.
Samaten toivon että blogi saisi jakaa iloa sekä aktiivisille lukijoille, satunnaisille lukijoille sekä           "vahingossa" kävijälle!

Toivottavasti Miia-smycken löytäisi useamman lukijan/ kantajan ja katselijan!
Sen vuoksi juhlin 200:netta bloginkirjoitusta julistamalla lahjakorttiarvonnan Miia-smycken kauppaani!

Liittämällä Miia-smycken.fi/shop linkin bloggiisi tai "Tykkäämällä" Miia-smycken Facebook sivulla osallistut lahjakortin arvontaan Miia-smycken kauppaan arvoltaan 50€!

Kirjoita minulle viestin että olet liittänyt linkin Miia-smycken shoppiin bloggissasi niin osallistut arvontaan( Kuva ylhällä sisältää linkin)!Facebookissa voit liityä Miia-smycken jäseneeksi ja jos jo olet jäsen painat" tykkään" nappia Miia-smycken sivun arvontateksin jälkeen!

 Arvonta tapahtuu 31.8.2011!

Till Glädje! Iloa antaen!

fredag 5 augusti 2011

Livet sen....


Jag tror,men ofta tvivlar jag.
Om det påriktigt, påriktigt är meningen att jag ska göra det jag gör.

Det skulle vara lätt om det fanns en manual där det stod "planen för Miias liv"!
Där skulle jag läsa om planen för mitt liv: denna dag, just nu och jag skulle förstå vad som är meningen med alla klumelurer i mitt liv.

Men då skulle jag gå miste om själva livet!

Trevande ett steg i taget, levs livet.
Jag försöker att lära mig leva nu.
Inte då, inte sen, utan just nu!

Och hur går det då, med levandet just nu?
Tja, jag kämppar med att fokusera på just nu.
Mina tankar vill liksom bara vidare till sen....

onsdag 3 augusti 2011

Lyckorus!

Prinsessa- halsband kommer till Miia-smycken.fi/shop snart!
Tankepaus kan behövas ibland!

Två veckors paus blev det,  men igår igen hämtade jag kameran och begav mig ut i naturen med kamera och smyckes-skrin i högsta hugg!

Solen sken men jag sökte mig till rönnens lummiga skugga och tallskogens tystnad.
I dag fortsatte jag fotograferingen här hemma.

Alldeles rusig av lycka tittade jag igenom fotografierna!
Endorfinerna jag fått känna av när jag fotade fortsatte rusa runt i mitt indre!

Glädje över det vackra och över att se det färdiga resultatet!
Vilken lycka att få känna att någonting lyckas!

Hoppas Ni fått varva ner i sommar. Kommit bort från stressen.
Ta djupas andetag och njuta av livet!

----------------------------------------------------------------------------------------
Miia-smycken shoppen har sommar REA just nu! Gå in och fynda!
Resultatet av fotograferingarna i går och i dag kommer Ni att få se här på bloggen och på shoppen lite framöver. I morgon blir det dock en liten tripp för att handla mera material, det har jag sett framemot läng!

torsdag 14 juli 2011

Miia-smycken bloggen 1 år!




Helt obemärkt har jag bloggat i ett år!


Otroligt! 196 texter har det blivit.
Somliga bra, andra mindre bra.


De mest besökta sidorna är silversmide och silverlera kurs sidorna.
Antagligen besökare som söker inspiration eller kurser att själva gå.


Bloggen har fungerat som ett andningshål, utbyte av tankar, gett mig möjlighet att använda mina kreativa gåvor och möta människor.


Jag själv följer några bloggar. Det blir som små snuttar av ögonblicksbilder ur andra människors liv. Inte för att vara nyfiken utan för att spegla min mänsklighet, drömmar och tankar som jag bär, besöker jag bloggarna.


Jag hoppas att Ni som läst bloggen fått med Er tankar. Känslor. Inte bara ett ögonblick, utan tankar och känslor som stannat kvar. Burit Er vidare, en liten bit till.


Jag är nyfiken på vem Ni är!
Vem är Ni som läser min blogg?
Många är mina vänner, släktingar, bekanta. Andra för mig främmande.
Många besökare kan inte språket, men bilderna talar alla språk. Hjärtats.

Berätta gärna! Vem är Du? hur hittade du min blogg? Vad fick dig att stanna kvar, inte bara skynda vidare. Har Du någon favorit text eller bild? Har Du frågor?

Tack Alla besökare! Ni som kommenterar och Ni som läser.
 Era besök gör det värt för mig att fortsätta!

Many of the visitors  don´t understand Swedish but the photography speaks all languages.

Often I wonder who are They, my visitors? Why they visit my blogg? How did they find my blogg, and do they visit often? Do  they understand the meening of my blogg, to encourage people to use their skills and dare to use the gifts God has given.

Vuosi on mennyt. Ilman isoja fanfaareja, ilman että huomasin.
Oli antoisa vuosi. Välillä myös raskas.  Olen miettinty, kuinka jatkaa? Jatkanko...
Jatkan!
Toivottavasti saan rohkeuden ja ajan kirjoitta enemmän Suomeksi. Sydämmessäni on toivo saada jakaa ajatuksiani myös suomeksi.
Olen utelias! Kuka sinä olet? Kuinka löysit bloggini? Onko joku tietty teksti tai kuva joka on puhutellut?
Toivottavasti olet saanut ajatuksia ja tunteita jotka on antanut toivoa ja voimia jatkaa eteenpäin elämässä. Sinulle on annettu lahjoja ja niitä on takoitettu käytettäväksi!


Kaikkea hyvää Teille kaikille ja Kiitos tästä ensimmäisestä vuodesta!

tisdag 12 juli 2011

Kampen att komma till ro

Semester....
Som jag har längtat!
Men vilken kamp jag kämpar för att komma till ro!

Hela mitt väsen skriker efter vila.
Men allt som blivit ogjort, alla måsten och borden;  bara skriker ut sitt-GÖR!

Semester...
det är väl inte att prestera allt det extra, som inte annars blir gjort?

Mina muskler är ännu i beredskap, min hjärna arbetar på högtryck
Men mitt indre säger stop. Stanna, vila.

T.o.m barnen känner av kampen. - Det finns inget att göra! Jag orkar inte! Vill inte... Alla bara bråkar med mig!

Ännu i dag får tvättmasinen och diskmasinen arbeta,
Sakerna plockas upp. Damsugen surra.
Men sen, sen ska jag bara vara....
Semester....

tisdag 5 juli 2011

Trötthetens tårar



Regntunga moln skymmer solen när jag åker hem.
Mitt indre är lika regntungt som molnen.

Jag har bett om tårar, försökt klämma fram tårar med makt,
men det kommer inga renande tårar som skulle spolar bort det tunga.

Som sandpapper är mina ögon torra, mitt hjärta bara tomt och trött.

Mina käkar är trötta på att bita ihop.
Mina händer trötta på att arbeta,
min hjärna vill inte tänka mer,
jag orkar inte känna.

Inte en blick av ömhet, inte en smekning på min kind klarar jag av,
för då brister fördämningarna och jag drunknar i det djupa.

Men spela för mig sakta en kärleksfull melodi,
låt värme omsluta mig som i en famn,
vattnets vågor smeka mina trötta fötter
och tvätta dem rena från allt damm.

kanske jag i skogenskvällsdoft
eller morgonsolens strålglans får mina krafter tillbaka.
Viska sakta i mitt Indre att jag är din,
och du inget kräver av mig.

söndag 3 juli 2011

Lite Nåd Tack!


Vem är vår största kritiker?

Antagligen är det Vi själva.

Vi kritiserar, tänker negativt, bortförklarar och förringar våra egenskaper, gåvor, vårt liv vårt utseende vår ansträngning.

Ibland "hör" vi någons annans röst i vårt indre viska att vi inte, duger, kan, är tillräckliga.
Men oavsett om det är makens, syskons, väninnans, förälderns, chefens röst vi tror oss "höra" är det inte sant.
Vi behöver inte tro på den lögnen. Vi behöver inte leva som om det skulle vara sant det som rösten viskar. Vi får tro att Vi duger, vi är tillräckliga, vi får ge oss själva Nåd att vara den vi är skapade till att vara. Med våra unika personlighetsdarag, våra gåvor.

Vi tänker: Du borde ha ansträngt dig lite mera, Du borde ha kunnat, förstått, vetat, klarat av lite till.
Att vara Nådig mot sig själv är inte enkelt.

Är det inte  jobbet, hemmet, barnen, något förhållande som gnager så är det utseendet.
Vi gör listor på borden till oss själva. Samtidigt fashineras, avundas eller föraktar vi andra som ser ut att vara tillfreds.- Det måste ju vara något fel på dem?!?!

I stället för borde lista-gör en Nåd lista till dig själv.
Ge dig själv tillåtelse och Nåd att vara nöjd med den Du är, det Du gör.
Du behöver inte skriva ner eller visa någon.
Tillåt dina tankar att snudda vid tanken att Du duger, Du är bra, duktig, vacker, tillräckligt.
Öva på att låta dina tankar stanna upp och känna glädje i den Du är, det Du gör.

Lite Nåd Tack! Då mår Vi så mycket bättre!

fredag 1 juli 2011

Att inte göra sig bekymmer


En strålande ledigdag!
Logiskt vet jag att jag bara har några få lediga dagar och jag borde ta vara på dagarna och njuta av dem.

Solen skiner, vädret är varmt och skönt.
Mina barn plaskar i poolen utanför huset men jag sitter inne och funderar vad jag borde göra i dag. Huset borde städas, fönster tvättas. Firman borde tittas till. Lite tillbehör införskaffas från staden.

Jag gör inget men mitt indre är i ständig beredskap.

Luften där ute var så behaglig och skön när jag cyklade till postlådan. Fåglarna kvittrar och blommornas färg var så vacker.

Gör dig inga bekymmer... Bergspredikan från Bibeln gör sig påmind.
Gör dig inga bekymmer.... se på fåglarna, liljorna, hur Gud har omsorg om dem. Är inte Vi mycket mera värda, har Han då inte omsorg om oss!

Visst.

Jag ska försöka bara vara.
Idag, i denhär stunden.
Utan att bekymmra mig för morgondagen, eller framtiden.

Just i dag, just nu, bara lägga bort allt onödigt grubbel.
Se på det som finns runt omkring mig, njuta av dagen jag fått.

Göra mig inga bekymmer.

onsdag 29 juni 2011

Förväntan!


Vädret är alldeles superbt!
Solen skiner från klarblå himmel,det  blåser en stilla bris.

Jag har ännu lite att förbereda,men sen, sen är det dags för den första sommarmarknaden!
Sorlet, människorna, möten, det är det jag ser framemot.

Men det är alltid lika spännande att visa upp sina produkter. Kommer någon att gilla det jag gjort. Vilket bemötande får de. Hurudan är stämningen?

Nu skall jag stryka borduk, göra i ordning "packningen".
Och i år är jag speciellt spänd på feedback om bloggen!

måndag 27 juni 2011

Miia-smycken på sommarmarknader!



Helt obemärkt har sommarmaknadernas brådaste tid smugit sig på! Tyvärr hinner jag inte till alla sommarmarknader och hantverksmarnader som jag tänkt. Men några blir det också i år!

29.6. kl 16-20 Bennäs Hantverksmarknad

2.7. kl 11- Krombidan i Kronoby(Vid regn hittas åtminstone Miia-smycken  i gamla meijeriet 2:a vån)

9.7  Esse sommarmarknad

Samtidigt som Krombidagen 2.7 hade jag fått en inbjudan till sommartorg i Kokkola och 9.7 är det Terjärv hantverksmarknad. Så visst finns det trevliga små marknader att besöka. Kvällstorg blir det också den 20.7 i Kokkola, då med företag från Kronoby-Larsmo trakten.

Jag hoppas att Ni modigt vågar komma fram och prata.
En vit pigtittare och en vacker vit broderad duk finns det alltid på mitt bord.

Trevliga sommarupplevelser  brukar marknaderna bjuda på och trevliga pratstunder, det ser jag framemot!

måndag 20 juni 2011

Gester av kärlek!


Jag är lyckligt lottad.
Jag har en svärmor som är mig mycket kär.

Min svärmor visar på många sätt att jag, min man och våra barn är värdefulla för henne.
I dag fick jag en överraskning. Min svärmor har varit hela dagen hemma hos oss tillsammans med en av döttrarna. Jag uppskattar det mycket. Tänk att tryggt få lämna sina barn till någon man vet älskar barnen lika mycket som man själv! Överraskningen var en bok hon lämnat kvar till mig att läsa.

Det om något talar om min svärmors underbara kärlek.
Hon vet att jag älskar att läsa och hon visste att jag inte hunnit läsa boken.

Trött efter en intensiv dag utbrast jag åt min man: om man ändå  hade något att läsa!
Äldsta dottern hörde och sa: Fammo lämna en bok åt dig!

Mina ögon tårades. Tänk att ha en svärmor som visar sin kärlek på det sättet!

Ofta är det inte de stora orden eller de stora gåvorna utan de små gesterna som talar om kärlek.

Otaliga gånger har min svärmor skött om våra barn. Hon har visat och lärt mig praktiska saker om barnskötsel när barnen var små. Hon har kommit med bröd, bullar och mat. Bakat de alldra godaste smörgåstårtorna till fester. Stått i köket, tvättat kläder, plockat upp.
Tröstat och lyssnat och bett. Försiktigt kommit med råd och nya infallsvinklar.

Men alldra starkaste intrycket har min svärmor gjort när hon sett mig för den jag är. Accepterat mig och låtit mig vara den jag är med mina åsikter, intressen och tankar. Alltid har vi inte haft samma åsikter men hon har accepterat mig.

Ett starkt minne för mig var när jag för några år siden skulle på en kvinnoweekend och min svärmor kom och skjutsade mig till den plats vi deltagare skulle träffas på. Vi hade två av våra barn med och de var ännu ganska små. Tålmodigt väntade hon när jag sprang in i en affär och gjorde sista minuten uppköp. Sen väntade hon tillsammans med mig tills dom andra kom, hon lyfte ut mina väskor ur bilen, kramade mig och uppmanade mig att njuta av weekenden.
Det kändes som moderskärlek.

Tack snälla Kerstin för att du på så många sätt visar att Du bryr dig om och älskar mig!
Du är kär för mig!

Din svärdotter.

lördag 18 juni 2011

Laddar batterierna!



I dag har jag njutit av dagen!

Kameran och jag har jobbat i dag! Underbart väder bjöd dagen på och flera hundra bilder blev det!
Bilderna är nu redigerade och nya smycken har lagts till försäljning på Miia-smycken på hops-shop.

Härlig motvikt till den mycket bråda veckan som varit!
Nya pärlor väntar på att bli nya smycken och ett tjugotal halsband väntar på att bli satta till försäljning på Miia-smyckens egen shop. Men allt har sin tid!

Att pärla/ blogga/ fota är mitt sätt att ladda batterierna.

Kom ihåg att ta en Vilodag! Det behöver Vi alla för att hämta krafter och ladda batterierna!

måndag 13 juni 2011

Allt har sin tid...


Allt har sin tid.Skrtt, gråt, Älska,arbeta, att pärla harsintid, vila, leka, leva

V    A   R   J   E    F  Ö  R  E  T  A G  U  N  D  E  R  S  O  L  E  N   H  A  R  S  I  N  T  I  D!

Allt              har                     sin                     Tid !

söndag 12 juni 2011

Pärl-terapi

Pärl terapi!

I går fick jag möta en kommande brud och hennes väninnor.
Tillsammans fick vi dela en stund kring ett köksbord fyllt av pärlor.
Här är bordet dukat för smyckes skapande! Bild från barnlägret.

Igen en gång faschineras jag av vilka fantastiska kreationer som kom till.
Somliga smycken kom snabbt till, andra efter lite vånda och funderan.

Tysnaden kring bordet, koncentrationen, glädjen över det själv tillverkade gläder mig.
Under den senaste veckan har jag fått delta i två läger för barn och en "möhippa".
Glädjen, tysnaden och koncentrationen är lika stor både för liten och stor.
Pärlande!  Barnlägrets deltagare planerar sina smycken! stillheten sänker sig!

En av deltagarna konstaterade i går- Det är något terapeutiskt över det här!

Jag tror att skönhet och kreativitet är gåvor vi fått att använda, njuta av och som ger styrka och ro.
Det vackra tilltalar oss, syn intrycken är så viktiga. Känslan i materialet, de rofyllda rörelserna fyller oss med lugn. Ljud av  pärlor som träs på tråd eller faller ner på bordsytan är som ett stilla regn. Våra öron vilar.Stillhet och ro är viktigt för att kunna återhämta sig.
Harmoni! Ett smycke under planering!

Smycke som blir till!

Jag hoppas att de som tagit del av pärl-stunderna fått uppleva en stund av skönhet, frid och glädje över att ha skapat något alldeles själv.
Se vad jag gjort! en av barnläger deltagares vackra halsband!

Hos barn är det här tydligt: -Se vad JAG gjort! Visst blev det fint!
Vuxna säger det  inte lika tydligt men jag tror glädjen är lika stor hos vuxna!

Visst är det terapi att skapa!


Tre helt olika men vackra smycken


onsdag 8 juni 2011

Lycka är....


Lycka är
att besöka barndomens sommarland.

I dag har jag fått besöka ett barnläger.
Ca 15 ivriga pysslare tillverkade halsband, armband, nyckelringar och ringar.
Jag är besviken på att kameran lämnade kvar i väskan. Det skulle ha funnits så många personliga och vackra smycken att fotografera.

Men minnet av tindrande barnögon och nöjda glada barn känns gott!
Vilken lycka att ha tillverkat något vackert själv!

Och i morgon har jag priviliegiet att få besöka ännu ett barnläger!

Lycka är sommar och läger, Lycka är att skapa!