fredag 17 januari 2014

Att bli lite mera sig själv


Det har tagit tid. Att bli sig själv. Att verkligen våga vara den jag är. Inte någon jag försöker vara, inte någon jag tror att jag måste vara, utan den jag är.
Jag har många gånger skrivit om att bli den man är ämnad att vara. Jag tror att Gud skapat oss med ett syfte. Och att Han glädjer sig över oss. Fast det gått mera än fem år sedan min vandring mot ett sannare jag började, har jag haft svårt att greppa vad det betyder.
Det där med kallelse och Guds plan har känts svårt att greppa. Och jag tror att många tänkt som jag, när det gäller vad Gud har för planer för oss: kallelse, plikt ,förväntningar och tunga ålägganden. Så har jag tänkt.
 De som läst tidigare inlägg vet att jag skolar om mig, från ett område med ganska tydlig "kallelse" till ett yrke där det mera sällan talas om kallelse.
Jag har fått uppleva att kallelse kan vara i det lilla och det överraskande.
 Att det jag först och främst är kallad till är att vara sann. Att bli sig själv är att passa som "hand i handske".  Att bli den kvinna som jag var ämnad att vara är nåd. Jag har inte riktigt förstått det här innan, men om jag  blir den jag var tänkt att vara, då är det de medfödda egenskaperna och gåvorna som jag är rustad med som är min största tillgång, och det är ju det som känns naturligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar